GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
02 Jul 2010   10:12:06 pm
Daddy loves his work
För trettio Ă„r sedan slĂ€ppte James Taylor en skiva som heter "Dad loves his work." Tydligen var detta som gensvar pĂ„ hans frus önskan att han skulle tillbringa mer tid med sin familj. Undrar vad som skulle hĂ€nda om man slĂ€ppte en sĂ„n skiva idag. Eller om det var en mamma som gjorde det. Mom loves her work. FrĂ„gan Ă€r hur ofta det överhuvudtaget sker att mannen ber sin hustru tillbringa mer tid med barnen? Kanske oftare Ă€n jag tror. Kanske umgĂ„s jag i kretsar dĂ€r majoriteten sitter fast i traditionella roller, vilket gör att min bild av verkligheten Ă€r nĂ„got skev. Men jag har en kĂ€nsla av att Ă€ven om bĂ„de pappa och mamma Ă€lskar sina jobb, sĂ„ finns det en förvĂ€ntan att mammans kĂ€rlek till barnen vĂ€ger tyngre. Än mannens. HĂ€r i USA blev det mycket rabalder nĂ€r Ayelet Waldman bekĂ€nde att hon Ă€lskar sin man mer Ă€n sina barn. Hennes uttalande stöttes och blöttes lĂ€nge i offentlighetens domstol. I USA fins det starka kĂ€nslor kring hur andra organiserar sina familjeliv, ett pĂ„gĂ„ende "mommy-war" som handlar om vad Ă€r rĂ€tt: ska man stanna hemma med barnen eller satsa pĂ„ karriĂ€ren? TyvĂ€rr erbjuder det amerikanska samhĂ€llet begrĂ€nsat, pĂ„ grĂ€nsen till obefintligt stöd, till kvinnor som försöker göra bĂ„de och.
Kategori : Karins Blogg | Av : admin | Kommentarer [1128] | Ćterspćrning [0]
11 Jun 2010   10:35:53 pm
Dorian Grays portrÀtt
LÀser en bra blogg av psykologen Harriet Lerner, en kÀnd psykolog som Àr expert pÄ kvinnors psykologi och förhÄllanden. Jag drogs genast till ett inlÀgg med titeln: Should you have kids? Why risk it? med anledning av en studie som kommit fram till att par utan barn Àr lyckligare Àn par med barn. HL menar att man kan egentligen inte mÀta lycka och att det handlar egentligen inte om det. Kanske snarare handlar det om att dra ner pÄ sina förvÀntningar eller i alla fall inte utgÄ frÄn att all lycka kommer att komma frÄn barnen. Och att man kanske ska tÀnka tvÄ gÄnger inan man skaffar barn om man Àr instÀlld pÄ ett liv i stillhet, lugn och ro, utan stÀndiga avbrott. Nej, barn innebÀr kaos, svÄrigheter och frustration. Det innebÀr alldeles underbar galen lycka, men nÀr man fÄr barn konfronteras man kanske för första gÄngen med nÄgra svÄra sanningar om sin eget kÀnsloliv, svÄra och djupa kÀnslor. SÄ hÀr skriver Anne Roiphe: "Domestic squalor is dark and serious. It leaves behind guilt or sadness. Anger bestows on you a portrait of your soul. It is often followed by guilt." Det dÀr kÀndes sÄ sant. Det Àr nÀstan som man har ett portrÀtt av sig sjÀlv dÀr hemma, dÀr man avslöjas i alla sin hemskhet. Precis som Dorian Gray. Och sen trÀffar man folk ute och skrattar och ler och kanske tycker folk att det dÀr verkar vara en underbar mÀnniska och sen kommer man hem och mÄste likafullt stirra pÄ den dÀr hemska bilden av sig sjÀlv, den som avslöjar precis hur arg och elak och irriterad och sur man egentligen Àr. Framförallt gentemot sina barn.
Kategori : Karins Blogg | Av : admin | Kommentarer [1245] | Ćterspćrning [0]
31 May 2010   10:30:58 pm
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
Syster M har fÄtt barn och överraskas av att det Àr sÄ jobbigt. Med en bebis. För en fullkomligt kapabel overachiever. Jag förvÄnas över de dÀr romantiska förestÀllningarna vi har om den första tiden. Det dÀr med babyblues lÄter ju gulligt men Àr vÀldigt vilseledande för nÄgon som hamnat i en livskris och börjat fundera pÄ om det dÀr med barn verkligen var nÄgon bra idé. Som kÀnner sig förvirrad, pÄ grÀnsen till sinnessjuk och inte alls övervÀldigad av kÀrlek. Jag minns nÄgra dagar efter M föddes och jag stapplade mig ut pÄ gatan för att gÄ 200 meter till vÄr videobutik (fortfarande blödande som en gris och fullkomligt ur stÄnd att sitta ner pÄ en stol). Jag gick förbi ett kafé och dÀrinne satt det mÀnniskor som drack cappuchino och skrattade och pratade och jag minns min fula tanke att jag skulle göra vad som helst, vad som helst, för att vara i deras klÀder, och slippa gÄ hem till det dÀr lilla livet som jag kÀnde mig fundamentalt oförmögen att ta hand om. Jag var arg pÄ böcker som talade om för mig hur mÄnga timmar ett spÀdbarn sover om dygnet för den boken hade tydligen inte min bebis lÀst. Vansinnig av sömnbrist och inte minsta lilla hormon som gjorde att "jag klarade av det dÀr." SÄriga bröstvÄrtor och det dÀr med att det kunde "hugga till" litegrann nÀr barnet la an, som amningskonsulten pratade om, kunde jag inte riktigt koppla till den rÄa smÀrta jag upplevde. Jag var trött, jag var arg, jag var ledsen, deprimerad, förbannad, sorgsen och för första gÄngen i mitt liv fullstÀndigt ur stÄnd att kontrollera situationen.

Och ÀndÄ. SÄ kÀmpar man sÄ med ytan, med leenden och nybakade bullar och en skysst lÄt pÄ stereon och "tack det gÄr bra" och myser ute pÄ kafé med bebisen och sÄ fort man kommer hem stÀnger man dörren och grÄter i sitt nyrenoverade kök för sÀkerligen finns det ingen pÄ jorden som kÀnner sig sÄ förvirrad och oförmögen som man sjÀlv? Lite mindre sjÀlvgoda kÀndismammor i media och mer öppenhet oss kvinnor emellan skulle vara ett bra första steg för en dialog kring hur det kan vara att fÄ barn. PÄ riktigt.
Kategori : Karins Blogg | Av : admin | Kommentarer [842] | Ćterspćrning [0]
21 May 2010   10:00:02 pm
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
MÄnga Àr upprörda över att Victoria vill att kungen ska lÀmna över henne till Daniel. Man kan inte lÄta bli att le lite Ät den svenska tendensen att hata Amerika och sen snabbt anamma en rad kulturella fenomen, sÄsom denna kyrkliga sed som inte har minsta anknytning till svensk tradition. Ser man det symboliskt Àr det ju ett steg tillbaka för jÀmstÀlldheten. Pappan lÀmnar över kvinnan till nÀste omhÀndertagare. HÀr i USA Àr könsrollerna ocksÄ mycket tydligare. NÀr man pratar med en amerikanska slÄr det aldrig fel. Talar man om inredning sÄ Àr det "hennes" kök och "hennes" gardiner. Amerikanska mÀn hÀnvisar till deras "honey-to-do" list, dvs. en stÀndigt nÀrvarande kravlista pÄ alla "manliga" saker som ska utrÀttas i hemmet. Ser man till macho-idiotiska sporter som amerikansk fotboll och fenomenet med "cheer-leaders" sÄ kanske man inte ska vara sÄ förvÄnad.

Matteus har förresten börjat spela baseball. Det Àr mÄnga pappor som Àr aktivt involverade. Det stÄr tÀmligen klart att de ser den nye Babe Ruth eller Joe Dimaggio i sin son. Och nu Àr det allvar. Inget joxande med trasan som i europeisk tönt-fotboll, utan nu ska hÀr spelas baseball. Och papporna gÄr runt med sina stora baseball handskar och spottar i marken och sÀger "good job, joey!" "that a boy." Det Àr vÀldigt roligt.
Kategori : Karins Blogg | Av : admin | Kommentarer [974] | Ćterspćrning [0]
26 Apr 2010   05:37:58 pm
Springbreak - what break?
Nu har barnen haft vĂ„rlov frĂ„n skola och dagis i en vecka. Tack gode Gud att det Ă€r över. Tack gode Gud att jag kan sitta hĂ€r i fred och skriva utan att nĂ„gon skriker "Truck Mamma" (alltsĂ„, amerikanska motsvarigheten till lastbil) eller "Bil Mamma!" eller (mer sannolikt) "Nej, Mamma, NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ" eller frĂ„n den mer verbala halvan av barnaskaran: "Jag hatar dig," "Jag hatar mig," "Jag vill dö." För sĂ„ lĂ„ter det ibland. Om vi nu ska tala om det som Ă€r jobbigt. Ja, M, sex Ă„r gammal har börjat med ett besvĂ€rande vokabulĂ€r och i början skrĂ€mde det livet ur mig. Gick han, mitt Ă€lskade barn, med sjĂ€lvmordstankar? Är han olycklig? Men orden rimmar illa med livsglĂ€djen i hans ögon, hans tendens att studsa ur sĂ€ngen och sĂ€tta pĂ„ Rolling Stones klockan halv sju pĂ„ morgonen, spela luft-gitarr pĂ„ soffbordet och skutta ivĂ€g till fotbollen; hans glĂ€dje över kompisar och "sleep-overs." Nej, snarare Ă€r det nog sĂ„ att min lille kille bĂ€r pĂ„ ett enormt batteri av kĂ€nslor och ibland blir det kortslutning. SĂ„ nĂ€r nĂ„got gĂ„r honom emot eller han blir tillrĂ€ttavisad dĂ„ bryter helvetet löst och det blir en urladdning som fĂ„r Eyjafjallajökull att te sig som en fis i rymden. Han vet inte vad han ska göra med den dĂ€r ilskan, med frustrationen. Och dĂ„ hĂ€nder att han slĂ„r sig sjĂ€lv i huvudet alternativt dĂ„nar nĂ€varna i TV:n. Första gĂ„ngen den hĂ€nde stod jag med telefonen i handen och var redo att ringa motsvarigheten till BUP. IgĂ„r pratade jag med L och B, vars dotter J Ă€r M's kvinnliga persona. De har ett identiskt temperament och kunde gott vara tvillingar. Och J's beteende? PĂ„ pricken lik M! Utbrotten, de verbala hoten, tendensen att slĂ„ sig sjĂ€lv. Dessutom hade B hört flera förĂ€ldrar som haft liknande erfarenhet. Om jag kan hjĂ€lpa M parera de hĂ€r kĂ€nslorna och kanalisera dem pĂ„ ett produktivt sĂ€tt dĂ„ ska jag banne mig ansöka om Nobelpriset. Samtidigt som jag brottas med min personliga Eyjafjallajökull förstĂ„s. Men jag tror pĂ„ mig sjĂ€lv. Och jag tror pĂ„ min lille kille. Det finns inget bĂ€rbart alternativ.
Kategori : Karins Blogg | Av : admin | Kommentarer [938] | Ćterspćrning [0]
 
1 2 3 ...25 26 27 Next
Dec 2006 Januari 2007 Feb 2007
S M T O T F L
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31    
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --