GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
26 Sep 2007   06:14:56 pm
Vecka 33: Fortsatt husångest och mormor utan bakterieskräck
Jag har sån fantastisk ångest inför att köpa hus. Det potentiella husköpet tar över hela min tillvaro tills jag känner mig helt uppslukad och ångestfull. Ska man inte vara glad när man lagt bud på ett hus? Nu när vi precis ångrat oss och kanske tänker dra oss ur blir jag naturligtvis tvärtom och börjar tänka: tänk om vi begår ett jättestort misstag om vi inte köper huset? Jag har som säkert framgår ett enormt kontrollbehov samt beslutsångest utan gränser. Det har jag alltid haft, men nu när jag är gravid så multipliceras allting med 300 så om jag tidigare inte var särskilt beslutsför så är jag nu helt hopplös. Sen har jag gått upp 2 kilo i vikt på bara någon vecka. Det kan ju få vem som helst ur balans. Nä, skämt åsido, det där bryr jag mig inte så mycket om.

Mamma har varit här i fyra dagar. Så fort hon stack näsan innanför dörren blev både F och jag helt överflödiga: det var mormor för hela slanten. Mormor ska läsa saga, mormor ska ta med till dagis och mormor ska bada och läsa godnattsaga. Ganska skönt för oss, lite väl stor påfrestning för mamma kanske. Men de har en fantastisk relation, det är faktiskt väldigt roligt.

Ett problem med min mor är att hon har ingen som helst respekt för Salmonella. När hon lagar kyckling tar hon i två kycklingbröst med BARA händerna och greppar sen tag i stekpannan utan att så mycket som tvätta händerna, vilket gör att livsfarligt salmonellaslem nu överförts till sagd yta och snart ligger vi alla inne på toaletten och kräks. När jag ber henne tvätta händerna sköljer hon typ av med lite kallt vatten och torkar sig sen på vår RENA kökshandduk och sen var det klart med det och vips har vi bakterier över hela handduken också och så måste man byta den. Kort sagt känns det som jag behöver skura med Mr Proper efter varje kycklingtillagning. Mamma försvarar sig med att hon stekt kyckling åt en hel familj i 40 år och aldrig oroat sig i överkant, inte har vi haft ett enda fall av salmonella heller får man ju erkänna (trots att vi äter rätt mycket kyckling). Men ändå! Det där med skilda skärbrädor för rått kött och grönsaker är heller ingen självklarhet för min mor. Ej heller min man, fast nu har vi enats om att använda våra nyinköpta röda skärbrädor från IKEA för grönsaker och de gamla, vita för kött. Ett stort framsteg tycker jag.

Min gynekolog har berättat att från och med vecka 36 kommer vi att göra regelbundna ultraljud för att kolla att bebisens hjärtslag är OK och att moderkakan är livsduglig, det vill sig förser lillgrodden med tillräckligt med blod och näring. Det är tydligen regel snarare än undantag, om föderskan (hjälp, det är ju jag!!!!) är över 35 år gammal (vem? Jag? Över 35?) Sen nämnde hon också att vid ett sånt ultraljud brukar de uppskatta bebisens vikt, som ju ”generellt sett ligger i linje med föregående bebis vikt eller något högre”. Va? Nej, det var inte meningen. Meningen var att eftersom Matteus vägde 4,5 kilo så skulle jag nu få krysta fram en mer lagom bebis. 3,7 kilo eller så. "Det förefaller inte så troligt", sa gynekologen. "Sånt där är genetiskt, sannolikheten är rätt stor att den här bebisen väger mer". MER? Nej, tack, det går inte. Vi fick snitta tillräckligt mycket förra gången, tack. Lagom är bäst.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[313] | Återspårning [0]
23 Sep 2007   10:17:34 pm
Vecka 32: Karlar och husköp
Idag var jag ute och gick i godan ro när jag träffade ett par som har sin lilla tjej på Matteus gamla dagis. "Wow", säger mannen och tittar menade på min mage. "Så du är ute och power-walkar för att sätta igång värkarna". Vadå, här ska inte sättas igång någonting, det är åtta veckor kvar! Karlar alltså. Ser han inte att jag har en nätt liten mage som ska växa betydligt mycket mer innan det är dags.

Fast jag måste erkänna att jag har slagit av lite på takten och jag har nu insett att yoga för gravida har sina fördelar (jämfört med mina vanliga yoga-klasser). När vi satt och gjorde meditationsövningar på en kurs häromhelgen kunde jag bara inte förstå varför jag inte lyckades andas in sakta under åtta takter, hålla två andetag och sen andas uuuuuuuuuuuuut 1,2,3,4,5....ja, sen tog luften slut och jag kunde liksom inte förstå varför jag inte hade mer andningskapacitet. Sen kom jag på att jag har en massa vätska och en livmoder som buktar ut åt alla håll och en liten bebis som liksom trycker upp mot lungorna. Då kanske det inte är så konstigt att man har lite svårare att andas (och låter som en blåsbälg när man klivit upp åtta trappsteg).

Sen har man ju fått höra att man ska inte göra något som är onödigt stressigt när man är gravid. Typ undvika livets största stressmoment, såsom bröllop, byta jobb, köpa hus eller flytta i största allmänhet. Under förra graviditeten lyckades vi klämma in samtliga stressmoment tror jag, förutom att köpa hus. Den här gången har vi bestämt oss för att koncentrera oss till husköp. Men det är så fruktansvärt stressigt och kanske inte så smart i åttonde månaden. Jag är jättenervös och har inte kunnat sova på en vecka. Vi hade husinspektion igår och jag gillade inte alls inspektören som var en glad irländare och jag kunde liksom inte ta honom på allvar där han gick och knackade i väggarna och tyckte att allt såg så himla "great" ut. Ingen fuktmätning gör de här i USA heller. När jag frågade varför de inte gjorde det (när vi gör så "hemma på min gata, i stan" så sa han att de kanske inte hade lika mycket problem med fukt och mögel i hus i USA som i Sverige. Vilket jäkla skitsnack. Vad händer om det är fuktskador bakom det här kaklet sa jag och pekade på badkaret. "Det har jag ingen som helst anledning att tro", svarade inspektören. Nej hej, men nu är det inte frågan om att tro utan om att veta och vi ska köpa hus och det är jättenervöst och jag är dessutom gravid och då är det extra synd om mig. Förstår inte inspektörer sånt?

Hoppas i alla fall man får sova ordentligt snart. Gud vad nervöst att köpa hus.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[340] | Återspårning [0]
19 Sep 2007   05:40:56 pm
Vecka 31 - Mer glass åt folket och förvärkar
Syster M kommer på besök i oktober. Hon är läkare och har förlöst barn och sånt. Trots att hon bara är 14 år. I min värld alltså. För mig kommer mina två systrar alltid att vara små fast de nu håller på med synnerligen vuxna saker som att doktorera i geologi och skära upp magar med skalpeller och sånt. Jag pratar med M om förvärkar för jag har fått för mig att jag har sådana. Det liksom drar ihop sig därnere och så känner man ett läskigt tryck nedåt. Speciellt kan jag känna sånt om jag är ute och går eller så. Fast nu läste jag precis i en tidning att sånt är egentligen tecken på tidig förlossning. Det låter allvarligt. OK, det kanske mer är lite allmänna känningar i livmodern som jag har. Och de gör inte så farligt ont, så förhoppningsvis är det inget att oroa sig för. "Tänk om bebisen kommer när jag är där" säger M glatt i telefonen. Det vore i och för sig en månad för tidigt så det kanske inte är någon höjdare. Förvärkar är i alla fall inget ovanligt om man är omföderska som det så fint heter. Hur som helst, när jag har de där förnimmelserna i livmodern så påminns jag om förlossningsvärkar. Jag har liksom inte tänkt på det där på ett tag, men de där förlossingsvärkarna var ju faktiskt inte att leka med. Det gjorde ju faktiskt j-igt ont att föda barn. Synd. Jag hade nästan glömt bort det.

Sist jag var hos gynekologen sa sköterskan åt mig att jag kunde gott stoppa i mig lite extra glass eftersom jag bara gått upp några gram sen sista besöket. Vilken synnerligen sympatisk människa. Jag lovade att följa hennes råd. Gynekologen nämnde ingenting om glass, men ansåg däremot att jag kunde gott dricka ett glas vatten i timmen vilket hjälper mot uttorking och så blir det lättare att förnimma fosterrörelser. Det där känner jag igen från förra gången, att hon tyckte man skulle dricka så vansinnigt mycket vatten. Men då måste man ju kissa hela tiden. Matteus och jag hänger ofta i parken efter dagis och då blir jag titt som tätt tvungen att kissa bakom buskarna. I USA kan man säkert bli arresterad för sånt när jag tänker efter. Men man kanske får lite dispens om man är gravid.

Den Stora Tröttheten håller i sig. Nu är jag så trött att jag ofta glömmer bort vad jag håller på med. Igår tog jag ut en läsk ur kylen och två sekunder senare hade jag glömt bort det och öppnade en ny. Jag var så trött att jag inte kunde koncentrera mig på någonting, vilket resulterade i att Matteus fick titta betydligt mer än vanligt på TV. Idag lyckades jag hålla ett någorlunda begripligt samtal med en kollega, trots Den Stora Tröttheten. Men nu känner jag att goddag yxskaft tillståndet håller på att återvända. Bäst jag slutar innan jag skriver något riktigt dumt.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[281] | Återspårning [0]
11 Sep 2007   06:21:41 pm
Vecka 30 - Den Stora Tröttheten
Ah- vår helg vid kusten blir precis så mysig som det var tänkt. Ibland klaffar verkligen allting. Bra hotell, gångavstånd till stranden, min fina nya strandväska och så en familjevänlig restaurang på kvällen. Alla är på gott humör och vi går på nöjesfält på lördagen. Det känns lätt att vara förälder. Lustigt att sånt där kan ändras så fort. Ena dagen känns det som man gjort allt precis rätt och ens son är precis så fin och duktig som han är bara tack vare att man själv är en sån fin-fin förälder. Sen nästa dag brakar allt samman och av sonens trevliga disposition syns inte ett spår och man intalar sig att det konstiga beteendet måste vara dagis fel.

Var på kontroll för några dagar sen och det såg bra ut. Däremot har jag fått hemorrojder. Det trodde jag var något som drabbade äldre människor. Eller i alla fall andra människor. Inte mig. Det är urläskigt och man vill inte prata om det och jag nästan viskar fram min förfrågan till gynekologen och det är på det hela taget urjobbigt. Ont gör det också när man sitter ner. Men de har faktiskt gett med sig nu så det känns bättre. Annars är tyvärr enda botemedlet förlossning. Och det är ju förhoppningsvis ett tag till dess.

Matteus har börjat nytt dagis som är helt fantastiskt. Dock är timmarna mindre fantastiska och de flesta dagar slutar han 14:30. Det gör det svårt att jobba. Särskilt om man ska hinna gå på kontroller och handla mat och sånt där också. Förra veckan gick han bara två timmar på tisdag och onsdag och där satt jag och försökte slutföra mitt projekt på jobbet. Man skulle ju kunna argumentera att det går ju bra att jobba när F kommit hem från jobbet eller efter att Matteus somnat men vid det laget är jag själv så trött att jag knappt kan stå upp. Igår stod jag och lagade ris och svajade lätt fram och tillbaka för jag kände mig svimfärdig av trötthet. Då borde man gå och lägga sig klockan nio men F och jag hade hyrt en så bra film så jag bara måste se den.

Det verkar alltså som jag drabbast av Den Stora Tröttheten. Inte bara vanlig trötthet typ jag lägger mig ner på soffan och vilar 10 minuter och sen blir det bättre men en förlamande trötthet som gör att allting går i slowmotion, framförallt min hjärna, och de flesta aktiviteter ter sig ganska oöverstigliga. Till exempel ligger det små grushögar efter Matteus skor på vardagsrumsgolvet och det känns som en övermänsklig ansträngning att ta fram dammsugaren och åtgärda saken. Jag trodde att nu när jag börjat äta sådana där nyttiga omega-3 syror så skulle jag bli jättepigg. Funkar inte alls. Däremot åt jag nyss en glass i förhoppningen att få mer energi men inte heller det hade någon effekt.

När jag träffar andra tjejer i parken kommer vi oundvikligen in på temat tidigare förlossningar. De flesta verkar ha haft som största mål att hinna in på sjukhuset så att de hann sätta in ryggmärgsbedövning innan förlossningen gått för långt. Tycker jag känns som en konstig målsättning. Samtidigt vore det ju trevligt med en relativt smärtfri förlossning. Just nu känner jag mig så trött så bara tanken på att gå igenom en hel förlossning är fullkomligt orealistisk. Till och med dammsugande av grushögen ter sig som en bagatell i jämförelse.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[299] | Återspårning [0]
 
1
Aug 2007 September 2007 Oct 2007
S M T O T F L
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30       
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays porträtt
I väntans tider och sen de där första helvetiska veckorna..
Jämställdhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas självplågeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
Bacillskräck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --