GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
30 Jun 2007   06:57:54 pm
Vecka 21 - vad hÀnde med det dÀr andra livet?
NÀr ska man fÄ tid att prata med kompisar i telefon? Man har vÀl alltid haft lite dÄligt samvete för att man inte hinner hÄlla kontakten med gamla vÀnner, men nu nÀr man har barn Àr det ju hart nÀr omöjligt att fÄ tid att snacka. Har man turen att sjÀlv fÄ en halvtimme ledigt nÀr man kan dyka ner i soffan med telefonluren sÄ ska man ju ha en jÀkla tur om ens kompis, trebarnsmamma i Sverige, rÄker ha en ledig halvtimme precis samtidigt. Ofta Àr man för trött för att prata i telefon och att pricka in en tid dÄ tvÄ personer Àr pÄ telefonhumör.......

Boston har drabbats av vĂ€rmebölja och man blir ju inte svalare av att gĂ„ med magen i vĂ€dret. Tar med mig Matteus pĂ„ tunnelbanan och Ă„ker ner till Boston för att byta en vĂ€ska i en affĂ€r. Det Ă€r verkligen störthett. Jag fĂ„r lĂ€tt panik nĂ€r det Ă€r sĂ„ dĂ€r varmt, men Ă€r envis som en Ă„sna och bestĂ€mmer mig för att vi ska gĂ„ genom parken hem istĂ€llet för att ta tunnelbanan. Är törstig men alldeles för snĂ„l för att köpa vatten av folk som sĂ€ljer smĂ„ flaskor till överpriser överallt. Ser för min inre syn hur jag segnar ner och blir liggande och hur man sen krasst konstaterar pĂ„ sjukhuset att man har en uttorkad gravid kvinna pĂ„ sina hĂ€nder, men hur kunde hon vara sĂ„ dum att hon inte drack nĂ€r det fanns vattenflaskor att tillgĂ„ 25 meter bort? Inte bara dum utan snĂ„l ocksĂ„.

Jag vill gĂ„ snabbt genom parken men Matteus vill titta pĂ„ bĂ„tarna, ankorna, basebollmatchen och alla som spelar volleyboll. Matteus Ă€r som begeistrad av volleybollspelarna och jag tar tillfĂ€llet i akt att sĂ€tta mig pĂ„ en grĂ€splĂ€tt och pusta med benen brett isĂ€r. Kommer sen pĂ„ att det kanske inte var sĂ„ ladylike och alla kanske inte Ă€r intresserade av att se mina trosor, men vad ska man göra nĂ€r det Ă€r en stor kula i vĂ€gen? Börjar sen titta nĂ€rmare pĂ„ de som spelar, de Ă€r rĂ€tt unga, kanske mellan 24-27 sĂ„dĂ€r, kommer sĂ€kert direkt frĂ„n jobbet och jag fantiserar om vad de har för planer för kvĂ€llen, kanske gĂ„r de och tar en drink efter matchen och sen gör de upp planer för helgen, Ă„ker ut till kusten och grillar med nĂ„gra kompisar, sitter och dricker GT i solnedgĂ„ngen och tar nattdopp. NĂ€sta dag sover de till 11, tar morgondopp och ligger i skuggan och hĂ€nger hela dagen med en bra bok, nĂ„gon tar tillfĂ€llet i akt att sno ihop en god brunch vid ett-tiden. Lastar sen in sig i bilar och tar sig tillbaka till stan – nĂ„gon föreslĂ„r bio vid sju-snĂ„ret, vilket Ă€r alldeles lagom för dĂ„ hinner alla slĂ€nga in en tvĂ€tt och duscha först.

Hoppsan, var tog det livet vÀgen? Och jag kÀnner mig lite avundsjuk dÀr jag sitter höggravid och svettig men samtidigt vet jag ju att det dÀr livet har varit och det var inte alltid man var lyckligare för det och dessutom hatade jag de dÀr fredagsdrinkarna nere pÄ Stureplan och hela idén att Äka ut till kusten bygger ju pÄ att det Àr fint vÀder och dessutom kanske nÄgon av kompisarna lyckas matförgifta resten genom att inte genomgrilla kycklingen och man kan fÄ fÀstingbett och boleria och en massa myggbett och vad Àr vÀl en god bok i skuggan? Inser ocksÄ att jag lite vÀl sent insett att det handlar inte lÀngre om att jag ska fÄ uppleva precis allt jag vill. Jag kanske har mognat lite sent. Det handlar inte lÀngre bara om mig; jag har familj nu och det finns fler intressen att tillgodose. Fast lite tid i skuggan för sig sjÀlv med en bok, det mÄste man nog ÀndÄ fÄ begÀra dÄ och dÄ.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[268] | Ćterspćrning [0]
27 Jun 2007   04:18:54 pm
Vecka 20 - hur paranoid kan man bli?
Förra torsdagen skulle F och jag gÄ ut pÄ en riktig date. Först en mysig restaurang och sen avsluta kvÀllen med reagee pÄ favorithaket. Det Àr ju inte svÄrare Àn att fixa barnvakt. Normalt sett brukar vi byta med vÄra grannar, T & P, ett synnerligen smidigt arrangemang: ena dagen tar vi hand om lilla MA (eller, rÀttare sagt, F brukar fÄ sitta SENA nÀtter eftersom T Àr musiker och de har lite senare vanor Àn vi har.....) och nÀsta sitter de barnvakt Ät Matteus. Det brukar funka alldeles utmÀrkt, vÄr lille kille Àr alltid störtglad nÀr han fÄr leka med MA och man behöver aldrig oroa sig för nÄgonting. Möjligen att det blir lite mycket TV-tittande och Àppeljuicedrickande men det utgör ju bagateller i sammanhanget.

NÄvÀl, inför torsdagen kÀnde jag att vi hade belastat grannarna lite vÀl mycket och det föll sig sÄ att jag började prata med M's nya lÀrare pÄ dagis, K, om barnvakteri och den kommande bebisen och det visade sig att hon var mycket intresserad av att sitta barnvakt. Hon Àr rÀtt ny pÄ dagiset, har bara varit dÀr tre veckor eller sÄ, men Matteus verkar gilla henne och jag har inga invÀndningar heller. Klart man litar pÄ en dagisfröken! Sagt och gjort. Vi bestÀmmer att hon ska komma hem till oss pÄ torsdagen. NÀr jag hÀmtar M pÄ eftermiddagen visar det sig att K inte Àr dÀr, eftersom hon Àr sjuk. Det stÄr pÄ M's lilla aktivitetslapp att idag nÀr de hade samlingsstund pratade de om att K var sjuk och skulle till doktorn. Det lÀt ju inte sÄ lovande. Jag vill inte ha en barnvakt som sprider nysningar, hostningar och andra otrevligheter kring sig. Jag frÄgar den andra lÀraren som bedyrar att K Àr inte sjuk, hon har bara tagit en personal day och hon planerar att komma hem till oss pÄ kvÀllen som avtalat.

Det Àr dÄ min fantasi skenar ivÀg. Jag har inte haft nÄgra katastroftankar pÄ ganska lÀnge, men nu Àr det som förgjort. Matteus och jag gÄr till parken och hela tiden tÀnker jag oh herregud, det Àr nÄgot skumt med barnvakten. Jag arbetar snabbt fram tvÄ alternativa scenarion. Det första, och minst skrÀmmande, Àr att barnvakten faktiskt Àr sjuk och ÀndÄ kommer och sitter barnvakt. Det Àr jag emot, av princip, Àr man för sjuk för att jobba pÄ dagis pÄ dagen Àr man ocksÄ för sjuk att ta hand om M pÄ kvÀllen. Punkt. Det ligger ÀndÄ i lÀ jÀmfört med scenario tvÄ, dÀr jag mÄlar upp en skrÀckbild om hur K planerar att kidnappa M. Just ikvÀll. Hon har tagit en ledig dag för att planera denna kupp med sina skumma polare nere i södra Boston nÄgonstans och de hÄller som bÀst pÄ att klura ut vilken skÄpbil de ska transportera bort min lille kille i. K kommer att dyka upp, spela oskyldig och ljuv som en Àngel och nÄgra timmar senare medan jag sitter och Àter skaldjursrisotto pÄ den italienska restaurangen kommer tvÄ lÀbbiga karlar och rövar bort M, kanske har de avvikande sexuella böjelser och herregud, DE KOMMER ATT TA MITT BARN. Det knyter sig i magen. Hur kunde jag vara sÄ dum att jag litade pÄ den hÀr mÀnniskan?

Troligen Ă€r det den dĂ€r hemska storyn om de engelska förĂ€ldrarna vars barn blev bortrövat medan de satt pĂ„ en tapas restaurang 100 meter bort, som spökar. Ja, herregud, och jag kĂ€nner den dĂ€r fruktansvĂ€rda paniken över att förlora mitt barn och med största sĂ€kerhet Ă€r det graviditetshormonerna som spökar, det mĂ„ste det ju vara. Jag skyndar mig hem, klockan börjar nĂ€rma sig sex och jag grips av panik. Vad vet jag om den hĂ€r kvinnan egentligen? Jag kĂ€nner ju inte henne, hon har bara varit pĂ„ dagiset i tre veckor och hur kan jag vara sĂ„ sjĂ€lvisk att jag vill ut och lyssna pĂ„ musik nĂ€r mitt barn Ă€r bara tre Ă„r och förresten spenderar vi inte tillrĂ€ckligt mycket tid med varandra Ă€ndĂ„ och nu kommer M att blir bortrövad, borta för alltid och jag kommer för evigt att leva med denna skrĂ€ck, denna Ă„ngest, och dessutom Ă„ngra alla gĂ„nger jag skrikit Ă„t honom för att inte tala om nĂ€r jag sjĂ€lv velat kasta ut honom genom fönstret, nĂ€r han var sĂ„ dĂ€r liten och bara skrek och jag Ă€r nog rĂ€tt igenom en rĂ€tt usel mamma och jesus, snart kommer mĂ€nniskan, ska jag bara lĂ„tsas att vi inte Ă€r hemma? Springer över till T & P och vill ha rĂ„d av normala mĂ€nniskor och precis som jag kunnat förutspĂ„ stĂ„r P pĂ„ barnvaktens sida - klart inget hĂ€nder medan jordnĂ€ra T prosaiskt sĂ€ger att om han hade MINSTA tvivel skulle han aldrig lĂ„ta mĂ€nniskan sitta barnvakt Ă„t hans barn. Jaha. Under en kort ögonblick av klarsynthet inser jag att vare sig K Ă€r barnarövare eller ej kommer jag inte att kunna njuta en sekund av en kvĂ€ll ute om jag oroar mig för Matteus hela tiden, sĂ„ jag slĂ€nger mig pĂ„ telefonen, fĂ„r tag i K, som lĂ„ter som en helt normal kvinna pĂ„ vĂ€g att sitta barnvakt (om Ă€n nĂ„got snuvig) och jag sĂ€ger att TYVÄRR har vĂ„ra kvĂ€llsaktiviteter blivit instĂ€llda och det Ă€r i sista sekunden och jag kĂ€nner mig SÅ ledsen och....K förstĂ„r precis, och har faktiskt inte mĂ„tt sĂ€rskilt bra visar det sig, sĂ„ jag kĂ€nner mig faktiskt inte sĂ„ skyldig at stĂ€lla in i sista sekunden. PĂ„ kvĂ€llen Ă€ter vi take-out och Matteus fĂ„r frysta köttbullar. Inte riktigt som planerat men jag njuter att varje sekund, trygg i förvissningen att M Ă€r dĂ€r och inte pĂ„ vĂ€g att rövas bort i en dammig lastbil. NĂ€r Matteus somnat pĂ„ kvĂ€llen stĂ„r jag kvar vid hans sĂ€ng och bara tittar. LĂ€nge.

NÀsta dag gÄr vi till dagis och K ter sig som en helt normal dagsifröken och tanken att hon skulle arbeta pÄ en raffinerad plan att kidnappa min son kÀnns minst sagt avlÀgsen. Det slÄr mig ocksÄ att om jag nu var sÄ rÀdd att hon var en obehaglig barnarövare, borde jag inte ha lite betÀnkligheter över att lÀmna Matteus i hennes vÄrd under dagen?
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[232] | Ćterspćrning [0]
18 Jun 2007   07:04:49 pm
Vecka 19 - kex i vÀskan och funderingar kring tvÄ barn
Jag förstÄr inte varför det Àr en sÄn förfÀrlig röra i mina vÀskor jÀmnt. Alltid hittar jag en massa oklara papperstussar, dammiga nappar och fuktiga kexbitar och senast idag fiskade jag upp en blöja nÀr jag letade efter mobiltelefonen. Generellt sett finner jag att det Àr sÄ mycket prylar med barn. Gud vad mycket saker det Àr överallt. Jag trodde aldrig att vi skulle köpa sÄ mycket leksaker. Sen fÄr man ju en massa grejor ocksÄ. Det Àr nÀstan sÄ att jag börjar fundera pÄ att bli pedant. DÄ Àr man ju tvÄngsmÀssigt manad att hÄlla ordning pÄ saker och ting. Men dÄ mÄste jag Àndra rejÀlt pÄ min nuvarande avslappnade instÀllning till stÀdning.

I helgen Äkte vi upp lÀngs kusten till Maine. Det Àr en fröjd att se Matteus springa pÄ stora ytor: strÀnder som aldrig tar slut och inga bilar i sikte, inget hjÀrta i halsgropen som inne i stan, dÀr man stÀndigt mÄste vara pÄ sin vakt. Eftersom jag stÀndigt Àr kissnödig kÀnns stranden som ett problem ibland, sÀrskilt nÀr det Àr 15 grader i vattnet! Som tur Àr lyckades jag göra mig bekant med ett par som hyrde ett hus vid stranden. Kunde de förbarma sig över en kissnödig gravid kvinna? Ja, det kunde de.

PĂ„ kvĂ€llen gĂ„r vi pĂ„ restaurang och det Ă€r fullstĂ€ndig kaos. Matteus tar tvĂ„ tuggor pĂ„ sin korv och sen Ă€r det klart. Han tjatar oupphörligt, och med en intensitet som bara en tre-Ă„ring kan, om att han vill ha MACK och GUS, en omskrivning av Jack och Gus, tvĂ„ smĂ„ möss i plast som han fick leka med hemma hos en kompis pĂ„ fredagkvĂ€llen. Det var traumatiskt för Matteus att slita sig frĂ„n dessa ting nĂ€r vi skulle gĂ„ hem. SĂ„ledes fĂ„r han total spinn under lördagkvĂ€llen och insisterar pĂ„ att han MÅSTE HA MACK och GUS. Fanns det nĂ„gon affĂ€r dĂ€r vi kunde köpa Mack och Gus frĂ„gar Matteus för 18:e gĂ„ngen medan jag sitter och tycker vĂ€ldigt synd om mig sjĂ€lv: suckar över min fisk som inte Ă€r god (dagens I-landsproblem!) och som vanligt fĂ„r F förbarma sig över mig. Han pĂ„stĂ„r att han i 30% av fallen kan rĂ€kna med att fĂ„ Ă€ta det han faktiskt bestĂ€ller till sig sjĂ€lv pĂ„ resturang. Resterande gĂ„nger byter vi alltsĂ„ tallrikar. Jag Ă€r övertygad om att han överdriver.

Ibland undrar jag hur livet blir med en bebis till. Det Ă€r vĂ€l i huvudsak tvĂ„ saker jag har funderingar kring: för det första: hur i hela fridens namn ska man orka börja om frĂ„n början? Barnskrik, nattvak, blöjor – varför ger man sig in pĂ„ det igen, just som man fĂ„tt nĂ€san över vattenytan och börjat kĂ€nna att livet kommit tillbaka igen. Sen tĂ€nker jag pĂ„ en liten bebis och att snusa den i nacken och vad hĂ€ftigt det blir med en individ till. Gud vad kul att se vem det blir. Och sĂ„ blir det ju lite mer familj av det hela, nĂ€r man Ă€r fyra liksom. Den andra funderingen jag har kretsar kring mitt förhĂ„llande till Mattues. Hur kommer det att förĂ€ndras? Man kommer ju inte att ha lika mycket tid för varandra, det sĂ€ger ju sig sjĂ€lvt. Jag Ă€r nog lite rĂ€dd att inte rĂ€cka till för tvĂ„ barn. För ibland kĂ€nns det som man inte rĂ€cker till Ă„t ett. Sen undrar man vad som hĂ€nder med den dĂ€r speciella relationen man har till sitt enda barn, vĂ„r ”bond”. Vad hĂ€nder med den?
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[275] | Ćterspćrning [0]
15 Jun 2007   03:17:54 pm
Vecka 18: ultraljud 2 och mammaklÀder
Vecka 18. Wow. Nu kan bebisen bÄde rynka pannan och göra grimaser. Den Àr mellan 12,5 och 14 centimeter lÄng. Allt enligt tidningen Gravid. Vi gör ultraljud och det Àr lika roligt den hÀr gÄngen. Vi meddelar att vi inte vill veta vilket kön det Àr sÄ jag antar att sköterskan undviker mellangÀrdet av naturliga skÀl. Sen kommer lÀkaren in och kollar han ocksÄ och i slÀptÄg har han en lÀkarkandidat inför vilken han redogör i detalj för vilka fel som skulle kunna uppstÄ i hjÀrttrakten och jag tycker förstÄs att lÀkarkandidater ska lÀra sig och fÄ se riktiga bebisar men helst inte min bebis och jag kÀnner att grodden Àr inte till för allmÀn beskÄdning och dessutom vill jag inte höra allt som skulle kunna gÄ fel. Som tur Àr Àr processen kortvarig och jag torkar av den kopiösa mÀngd gel som de hÀllt pÄ magen. GÄr sen runt och ler hela dagen.

TrÀffar gynekologen samma dag som meddelar att allt Àr bra, men jag har nÄgon strep bakterie i slidan som gör att man sÀtter i antibiotika som dropp vid förlossningsskedet för att undvika att bebisen blir infekterad. Tydligen har omkring 30% av alla gravida kvinnor den dÀr bakterien. Fan ocksÄ, jag vill inte ha dropp, den hÀr gÄngen vill jag vara som moder jord och föda pÄ alla fyra eller upp och ner eller vad som nu krÀvs men jag vill inte ligga bunden vid sÀngen med dropp. Hatar dropp. Hoppas att bakerien ska försvinna pÄ nÄgot magiskt vis. Gynekologen meddelar ocksÄ att jag fÄr anvÀnda min eksemsalva sÄ hÀr i andra trimestern. Förklarar att den substans som finns i salvan Àr samma som de ger foster med outvecklade lungor (fast dÄ i flytande form). Den lilla mÀngd som eventuellt överförs till bebisen frÄn min salva Àr minimal i jÀmförelse. Halleluja. Jag vill pussa henne. Jag kan lÄta hÀnderna lÀka och slippa gÄ runt som Michael Jackson i vita handskar.

Ska hĂ„lla kort föredrag pĂ„ jobbet pĂ„ torsdagen och inser att jag har inget att sĂ€tta pĂ„ mig. Svarta joggingbyxor kĂ€nns lite för nonchalant och jag bestĂ€mmer mig för att grĂ€va fram mina gamla gravklĂ€der. De befinner sig lĂ€ngst bak i vĂ„rt minimala förvaringsutrymme. Dammet ryker medan jag river bland grejorna (bebisklĂ€der – fullkomligt sporadiskt placerade i smĂ„ plastpĂ„sar utan hĂ€nsyn till storlek (jag SER ju hur andra mĂ€nniskor gör: köper praktiska lĂ„dor pĂ„ IKEA och mĂ€rker fint X: 0-3 mĂ„nader, X: 4-6 mĂ„nader, X: 6-12 mĂ„nader. Varför Ă€r inte jag som andra mĂ€nniskor?), amningskuddar, delar till barnvagnen, plastskyddet till vĂ„r vagn som jag letat efter i ett Ă„r, tennisrack, min gamla luggĂ€tna vinterrock och malĂ€tna kuddar i en salig blandning. Och sĂ„ till slut: mammaklĂ€der. Jaha. Bara svart, svart, svart. Var det verkligen sĂ„ förfĂ€rligt deppigt förra gĂ„ngen (svar: ja). Men jag hittar faktiskt en blĂ„ blus ocksĂ„ och kommer hjĂ€lpligt i en svart "vanlig" kjol. Vill vara fin och ta pĂ„ högklackat men förnuftet tar överhanden. TrĂ€ffar en gammal kund pĂ„ föredraget och berĂ€ttar att jag Ă€r gravid och hon sĂ€ger "oh, you are doing REALLY well" och sĂ€ger att hon skulle aldrig trott jag var gravid. Detta fĂ„r man ju tolka som att det Ă€r en fantastisk styrka att inte gĂ„ upp sĂ„ mycket i vikt och hĂ„lla magmĂ„ttet nere. Gud vad konstiga vĂ€rderingar vi har i det hĂ€r samhĂ€llet.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[251] | Ćterspćrning [0]
07 Jun 2007   03:14:05 pm
Vecka 17: handskar pÄ jobbet och graviditetsyoga
Oj vad veckorna gÄr. Snart har man kommit halvvÀgs. Grodden snÀrtar till lite dÄ och dÄ, som en fisk. M Àr övertygad om att han kommer att fÄ en liten bror. Vi fÄr vÀl se.

Just som jag var sÄ nöjd med mina fina silkesvantar för eksemet sÄ blossar det plötsligt upp en dag: hÀnderna Àr röda som krÀftor och svullna, de ser faktiskt precis sÄ dÀr lÀskiga ut som i medicinböcker. Suckar och sÀtter pÄ mig en vante pÄ jobbet eftersom det i alla fall lindrar klÄdan. En Àldre manlig kollega skrattar och frÄgar om jag fryser. Mannen ifrÄga har faktiskt ett synnerligen dÄligt sinne för humor och eftersom jag i alla hÀndelser inte Àr pÄ skÀmthumör svarar jag kort att det Àr för min hud. Man kan faktiskt inte vara kÀck och trevlig varje dag. SÀrskilt inte om man har svullnader pÄ hÀnderna. SÀrskilt inte mot trÄkiga kollegor som med största sannolikhet aldrig lidit av eksem och med 100% sÀkerhet aldrig varit gravida.

Annars Àr jag faktiskt ganska trevlig nuförtiden. Med tanke pÄ graviditeten alltsÄ. Inte alls sÄ snÀsig och kort i tonen. MÄr faktiskt vÀldigt bra. GÄr pÄ graviditetsyoga pÄ onsdagar, dÀr varje klass inleds med att alla kvinnor introducerar sig med namn och vecka samt förvÀntas nÀmna om det pÄgÄr nÄgot sÀrskilt, nÄgra krÀmpor eller sÄ. Denna övning Àr ganska pÄfrestande dÄ a) rummet Àr sÄ stort och luftkonditioneringen bullrar sÄ man knappt hör vad de andra sÀger och b) Àven om man lyckas snappa upp vad de sÀger sÄ Àr det ganska lÄngtrÄkigt: folk tycker det Àr jobbigt att inte kunna sova pÄ mage och sen har de flesta krÀmpor i nedre delen av ryggen eller i höfterna. Annars verkar de flesta mÄ bra. Jag undrar om de ljuger. Jag tÀnker pÄ hur jobbig en sÄn klass och introduktionsövning skulle varit under min förra graviditet, nÀr jag mÄdde sÄ fruktansvÀrt dÄligt rent psykiskt. Jag skulle inte orkat höra pÄ andra kvinnor klaga pÄ sina höftbesvÀr nÀr jag bara ville dö i största allmÀnhet. Faktum Àr att jag skulle hatat en kvinna sÄsom jag mÄr nu, inga större klagomÄl och strykande sig sjÀlv över magen med ett ljuvt leende. Varför det inte talas mer öppet om kvinnor som lider av depression under graviditet, det vet inte jag. Men jag Àr villig att skriva om det: min gynekolog har nÀmnt att det Àr en vanlig missuppfattning att depression, det Àr nÄgot som sker EFTER förlossningen, post-partum och Brooke Shields och allt det dÀr. Enligt henne Àr depression minst lika vanligt under graviditeten, men det talas det inte lika öppet om. Av nÄgon anledning.

Jag undrar hur lÀnge jag kan hÄlla pÄ och jobba. HÄller pÄ med ett projekt som ska vara klart den 31 oktober. BerÀknad nedkomst för bebis: 7 november. RÀknar kallt med att kunna jobba fram till förlossningen, och blir det förseningar i projektet kan jag kanske ta med lite papper till sjukhuset under sjÀlva inledningsfasen och hinna avverka ett eller annat samtal innan öppningsskedet. Naturligtvis kommer jag sen att vara pÄ fötter inom tvÄ veckor och med hjÀlp av nÄgon snÀll student i omrÄdet som tar hand om min supersnÀlla och supersovande bebis kommer jag sen att knÄpa ihop nÀsta nummer av vÄrt Executive Briefing. Gud, vilken superkvinna jag Àr. SkÀmt Äsido: lustigt hur man under största delen av sin yrkeskarriÀr lever under villfarelsen att man Àr helt oumbÀrlig och tar man ledigt en lÀngre tid kommer företaget/organisationen/affÀren med största sannolikhet att gÄ under. Sen hÀnder det nÄgot. Exempelvis en förlossning. Och i jÀmförelse med det bleknar det mesta. För det första inser man att man Àr varken oumbÀrlig eller oersÀttlig. För det andra spelar det ingen som helst roll, för det finns saker som tar överhanden. Kanske rÀtt sÄ sunt nÀr man tÀnker efter.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[282] | Ćterspćrning [0]
 
1
May 2007 Juni 2007 Jul 2007
S M T O T F L
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --