GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
28 May 2007   07:26:27 pm
Vecka 16 -
Nu slant fingrarna pÄ tangentbordet för jag nös sÄ kraftigt. Hösnuvan hör av sig. Med besked. Precis som under min förra graviditet alltsÄ. Eksemet kliar rÀtt bra ocksÄ. Men jag har köpt ett par vÀldigt trevliga vantar gjorda av silke (DermaSilk) och dem har jag pÄ mig pÄ nÀtterna. Ur sexuell synvinkel Àr de synnerligen avtÀndande, men pÄ andra sÀtt mycket hÀlsobefrÀmjande: de hjÀlper mot kliandet. I alla fall lite grann. Jag har hÄllit mig frÄn antihistaminer eftersom jag vill undvika lÀkemedel i största allmÀnhet men igÄr fick det vara nog och jag svalde ett illrosa piller. Kan inte sÀga att det gjorde nÄgon större skillnad. LÀser sen idag ur Att vÀnta och föda barn (Sheila Kitzinger) att antihistaminer under graviditeten ska man undvika och dÄ slÄr jag ihop boken för jag vill inte göra samma misstag som förra gÄngen: att först ha en lÀkare som jag litar pÄ sÀga att det hÀr Àr OK det kan du ta, bara för att hitta missvisande, eller i alla fall motsÀgelsefull, information pÄ nÀtet eller i vÀlmenande böcker en timme senare. Och bli helt rÄdvill och fortsÀtta surfa, fortsÀtta googla, och varken veta ut eller in. Och fortsÀtta mÄ dÄligt, eftersom jag inte vÄgar ta nÄgon medicin.

I fredags var Matteus och jag pĂ„ stranden. Jag hoppades att alla förstod att jag var gravid eftersom magen putade ut sĂ„ mycket. Jag ville ju inte de skulle tro att jag bara var tjock. En som inte bekymrade sig om kroppen var Matteus, som sprang runt som en skottspole spritt sprĂ„ngande naken till alla amerikanares stora förskrĂ€ckelse. NĂ„gra flickor i 10-Ă„rsĂ„ldern viskade sinsemellan och pekade och nĂ„gra vuxna spĂ€rrade nog upp ögonen ocksĂ„. M var det enda nakna barnet pĂ„ stranden. Det enda. Jag kĂ€nde att jag inte orkade engagera mig i huruvida det ansĂ„gs OK för en tre-Ă„ring att springa runt sĂ„som Gud skapat honom, sĂ„ han fick göra det. Efter ett tag sprang M fram till en liten kille som satt fullt pĂ„klĂ€dd i en solstol. Han var kanske fem Ă„r. Matteus försökte engagera honom i lek men fick ingen respons. Mamman förklarade att hennes son var autistisk. Vi pratade ett tag och gick sen ner och badade med barnen. Jag insĂ„g snabbt att ens egna klagomĂ„l pĂ„ smĂ„barnslivet stĂ„r sig rĂ€tt slĂ€tt mot det en förĂ€lder med ett sĂ„dant barn mĂ„ste gĂ„ igenom. Visst, det Ă€r rĂ€tt jobbigt att vara smĂ„barnsförĂ€lder, jag har ofta dubier kring huruvida jag verkligen orkar med det hĂ€r och ibland Ă€r det vansinnigt trist att köra samma gamla vĂ€nda i parken eller leka med tĂ„gbanan, ofta önskar man man vore nĂ„gon annanstans och visst, det Ă€r service 24/7 och det Ă€r ansvar pĂ„ jobbet och ansvar hemma och plötsligt glömmer man sig sjĂ€lv...Och ibland kĂ€nns det otacksamt. Men Ă€ndĂ„. Det Ă€r ju ingenting. För jag ser hur kvinnan med fem-Ă„ringen stĂ€ndigt mĂ„ste vakta pĂ„ honom, hur han inte tar ögonkontakt, hur han inte kommunicerar och plötsligt sĂ€tter sig ner och skriker och slĂ„r sig sjĂ€lv pĂ„ öronen. Och jag har sĂ„ svĂ„rt att förestĂ€lla mig hur det skulle vara att leva utan den vanliga kommunikationen med sitt barn, utan det vanliga gensvaret i form av blöta pussar, glada skratt och ett stĂ€ndigt flöde av ord ord och sĂ„nt som man idag tar för givet. Jag kan helt enkelt inte förestĂ€lla mig det. ”You rise to the occasion”, sĂ€ger kvinnan nĂ€r hon berĂ€ttar om striderna de har för att fĂ„ in sonen pĂ„ en bra skola. Och sĂ„ Ă€r det sĂ€kert. Man anpassar sig och hittar glĂ€djeĂ€mnen som för oss andra Ă€r osynliga.

Och ett tag sĂ€tter oron in. Är mitt barn friskt? TĂ€nk om mitt barn Ă€r autistiskt? Skulle jag klara det? TĂ€nk om det Ă€r nĂ„got annat fel? Och efter ett tag sjunker oron undan och jag inser att jag kan inte göra nĂ„got för att pĂ„verka det. Det fĂ„r bli som det blir. Och hĂ€r Ă€r skillnaden mellan att genomgĂ„ en graviditet nĂ€r man lider av depression, vilket jag gjorde förra gĂ„ngen, och att inte göra det (den hĂ€r graviditeten): tankarna maler inte lika mycket, Ă„ngesten slĂ„r inte klorna i en och framkallar inte samma panik och kĂ€nsla av att sitta fast, fast. Man tĂ€nker klarare, har ett helt annat perspektiv pĂ„ tillvaron. Och försöker man förklara det för mĂ€nniskor som aldrig lidit av depression har de ofta ingen som helst aning om vad man pratar om.

Nu Àr lilla grodden 16 veckor gammal. Och skulle kunna rymmas i en tekopp! Ansiktet hÄller pÄ att fÄ tydliga drag. Gud vad spÀnnande. Undra om det Àr en flicka eller pojke. Hoppas han eller hon inte fÄr hösnuva. Nu lÀngtar jag efter att kÀnna fosterrörelser!
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[389] | Ćterspćrning [0]
20 May 2007   09:49:33 pm
Vecka 15 HĂ€stpiller och skolfunderingar
Det Ă€r ju viktigt att man Ă€ter sina multivitamin tabletter nĂ€r man Ă€r gravid. Folsyra och andra nyttigheter bör förtĂ€ras dagligen. MisstĂ€nksam som jag Ă€r mot mĂ„nga amerikanska produkter har jag i sju Ă„rs tid importerat Apotekets "Kvinna" till USA. Man kan ju argumentera att efter sju Ă„r bör man vara sĂ„ pass acklimatiserad att inhemska piller torde utgöra ett alternativ. Sagt och gjort, jag gĂ„r och köper motsvarigheten till "Kvinna" och fĂ„r en chock nĂ€r jag öppnar paketet. Tabletterna Ă€r stora. NĂ€r jag sĂ€ger stora menar jag att storleken verkar anpassad för en ardennerhĂ€st, eller möjligen Ă€mnad för en homo sapien att föra in dĂ€r bak om ni fattar vad jag menar, men SVÄLJA HELA? Visserligen brukar man ju skĂ€mta om att allt Ă€r stort i USA, men det hĂ€r Ă€r fullkomligt löjligt. De mĂ„ste skĂ€mta. Mamma, som Ă€r pĂ„ besök frĂ„n Sverige, pĂ„stĂ„r att det Ă€r fullt möjligt att svĂ€lja dessa piller och lovar att ta ansvar för burken. Jag fĂ„r dock medhĂ„ll frĂ„n F som mumlar nĂ„got om traumatiska upplevelser frĂ„n barndomen; penicillin Ă  la hĂ€stpiller som framkallade krĂ€kreflexer. Jag lĂ€ngtar hem till svenska apoteket med humana piller. SkĂ€r pillret i fyra delar och svĂ€ljer med tvĂ„ glas vatten.

Ibland mÄr jag sÄ dÀr illa igen. Men det kommer i vÄgor och gud ske lov sÄ Àr det inte ihÄllande. DÀremot mÄste jag ligga i lite extra med att förklara för F att jag mÄr faktiskt inte bra hela tiden. Han har blivit sÄ bortskÀmd med att jag mÄr bra sista tiden att jag mÄste pÄminna om min sköra situation och att gravida kvinnor mÄr bra av att ligga stilla med fötterna högt och fÄ flÀderblomssaft serverad, frukost pÄ sÀngen och massage, framförallt axlar och nacke dÄ. TÀnk om man kunde fÄ en personlig graviditetsassistent som kom varje dag och lagade mat Ät en och gav massage och sÄnt. Och privata yogalektioner. Men det Àr naturligtvis sÄ det Àr nÀr man Àr rik och berömd, inte konstigt att alla filmstjÀrnor ser sÄ förbannat glada ut nÀr de Àr ute pÄ stan med sina stora magar. Det skulle jag ocksÄ göra om nÄn kom och fixade mitt hÄr och gav mig klÀdtips. Och massage. Jag ska prata med F om det hÀr med graviditetsassistent. Jag tycker det Àr en fullkomligt genial idé.

HĂ€r dĂ€r vi bor har alla förĂ€ldrar redan börjat oroa sig för var barnen skall gĂ„ i skolan nĂ€r de Ă€r sex Ă„r (trots att barnen Ă€r typ tvĂ„ eller tre). Somerville (dĂ€r vi bor) anses nĂ€mligen ha ett uruselt skolsystem och dĂ€rför vĂ€ljer mĂ„nga att sĂ€tta sina barn i privatskolor. De senare Ă€r sĂ„ dyra att jag har svĂ„rt att fatta att det rimligtvis kan vara vĂ€rt det och en kvĂ€ll nĂ€r jag trĂ€ffar R, som gĂ„tt i en sĂ„n dĂ€r svindyr och förnĂ€m skola under sin uppvĂ€xt sĂ„ frĂ„gar jag hur dĂ„lig en allmĂ€n skola verkligen kan vara och finns det inte nackdelar med att gĂ„ i en privatskola dĂ€r alla Ă€r elit och superbra? Är det inte bra med lite mĂ„ngfald? R sa att vad gĂ€ller mĂ„ngfald sĂ„ Ă€r det nog bra, men för hennes del var det ett val mellan den snoffsiga privatskolan och en allmĂ€n skola dĂ€r de hade ett dagis för de som gick pĂ„ högstadiet. SĂ„ man ska ha klart för sig vad man efterfrĂ„gar nĂ€r man strĂ€var efter mĂ„ngfald. Just tonĂ„rsmammor Ă€r kanske inte det man helst vill att M ska vĂ€nja sig vid som nĂ„got som tillhör vardagen.......
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[270] | Ćterspćrning [0]
16 May 2007   08:04:40 pm
Vecka 14 - vad Àr en gulsÀck?
Nu tittar jag i Lennart Nilssons bok Ett barn blir till och dÀr stÄr det att i fjÀrde mÄnaden vilar fostret tryggt i fostervattnet med "gulsÀcken som en fullmÄne ovanför huvudet". GulsÀck? Vad Àr det? Har jag aldrig hört talas om. Blir tvungen att googla pÄ nÀtet och fÄr fram Nationalencyklopedins definition. GulsÀcken Àr tydligen det som blir kvar av gulan nÀr sjÀlva embryot tar form pÄ Àggets yta och lyfts upp dÀrifrÄn. DÀr ser man. Den försvinner tydligen efter hand. Hur som helst, i Lennarts bok ser det urhÀftigt ut, som en stor gul mÄne som skiner ner pÄ bebisen. Inne i mig slumrar en liten mÀnniska med en egen mÄne.

Jag slits för nÀrvarande mellan tvÄ helt motstridiga behov: det ena Àr att ta det sÄ lugnt som möjligt och ligga och Àta glass pÄ soffan och det andra Àr att hinna med sÄ mycket jag bara kan innan november. Vem som helst kan ju förstÄ att det hÀrmed uppstÄr konflikter i mitt liv. Jag mÄste ocksÄ tillstÄ att jag ibland Àgnar mig Ät suspekta aktiviteter som att stÀda skafferiet eller rensa i badrumsskÄp. Jag minns sÄdana tecken pÄ grav personlighetsförÀndring frÄn förra graviditeten. Snacka om graviditetsnoja.

Idag var jag inne pÄ ett yogastÀlle och fick se en bild av min aura. Jag fick lÀgga hÀnderna pÄ metallplattor utformade som fingrar och sen vips! dök min aura upp pÄ en dataskÀrm. Tidigare har jag haft lite Ängest inför sÄdana dÀr aura bilder: tÀnk om ens aura skulle visa sig helt svart jÀmfört till exempel med Jungfru Maria och hennes ljusa gloria. Vilket bakslag. I allmÀnhet anses vÀl aura-bilder pseudovetenskapliga; pragmatiska vetenskapsmÀn anser sÀkert att sÄnt dÀr Àr rent strunt, men jag tycker det Àr hÀftigt. De som tror pÄ det anser att auran Àr ett energifÀlt som omger allt levande. FÀrgen pÄ din aura sÀger nÄgot om dig, beroende pÄ vilken typ av energi du utstrÄlar. Min energi flödade tydligen Ät alla möjliga hÄll, och det var vÀl inte helt överraskande. Men det fanns inte en gnutta svart nÄgonstans; tvÀrtom en massa grönt som tydligen var "healing energy" och det lÀt ju bra. Jag fick ocksÄ trÀffa en healer dÀr pÄ skolan som skulle faststÀlla min energi ytterligare och hon började med att gnida mig strax under bröstkorgen vilket kÀndes lite mÀrkligt och framkallade illamÄende. Det skulle tydligen vara bra för vÀlbefinnandet och öppna chakra nummer tre och hjÀlpa till med matsmÀltningen. Oh well. Jag bad henne sluta.

PĂ„ tal om matsmĂ€ltning - fy fn alltsĂ„. Varför mĂ„ste man bli förstoppad nĂ€r man Ă€r gravid? Återigen mĂ„ste jag ifrĂ„gasĂ€tta den evolutionĂ€ra förklaringen till detta. Till slut blir man trött pĂ„ linfrön och plommon. Det Ă€r bara sĂ„.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[397] | Ćterspćrning [0]
05 May 2007   07:44:14 pm
Vecka 13
Hur ska jag nÄgonsin orka med ett barn till? Jag kÀnner att jag inte rÀcker till Ät M - hur ska det dÄ bli med en till? Jag har sÄ fantastiskt dÄligt tÄlamod ibland. KÀnns som en tre-Ärings intensitet Àr mer Àn jag klarar av, framförallt nÀr han hÀnger en i byxorna och det Àr mamma hÀr och mamma dÀr och snabbt in i alla skÄp, in i kylskÄpet, drar fram all mat han ska Àta, vill ha muffins NU ("det tar 10 minuter i ugnen, Matteus", "NEJ mamma" vrÄlar M), springer och hÀmtar mina hÄrrullar och vill leka med hÄrnÄlar (ej att rekommendera), vill titta pÄ TV fem minuter, och ju stirrigare jag blir, desto stirrigare blir M och sen enas vi om att mamma Àr grinig för att jag fÄtt sova för lite och samsas över en muffin. Sen Àr det det dÀr med medveten nÀrvaro - att vara 100% nÀrvarande och dÀr för sitt barn. Alltför ofta kÀnner jag att tankarna Àr pÄ annat hÄll, att man kommer pÄ nÄgot man glömt och stressar över och dÀrför snÀser till i onödan, fast det Àr helt orelaterat till M. Och sÄ fÄr man dÄligt samvete och sÄ kÀnner man sig som en dÄlig mamma....Och sÄ dÀr hÄller det pÄ.

Fast jag har en teori om det dÀr. Jag tror att de mammor (och pappor för den delen) som liksom kÀnner sig trygga i sig sjÀlva innan de blir förÀldrar, som kÀnner att de hittat rÀtt i sin yrkesroll och sÄ vidare, de har lÀttare att finna sig tillrÀtta i förÀldrarollen. Det Àr vi med lite trasslig sjÀlvkÀnsla som ligger vÀrst till. Har man dÄlig sjÀlvkÀnsla sitter det nÀmligen stÀndigt en liten djÀvul pÄ axeln och viskar att du rÀcker aldrig till du, du blir aldrig tillrÀckligt bra, och alla andra mÀnniskor klarar det dÀr mycket bÀttre Àn du. Och dÄ sÀger ens rationella jag att det dÀr Àr ju skitsnack, vem har sagt det? Men det hjÀlper inte för djÀvulen sitter dÀr och hÄnler likafullt och vidhÄller att det Àr aldrig nog. Och sen ser man en massa mÀnniskor som verkar tycka att de Àr bÀst i vÀrlden och rent objektivt finns det kanske inte sÄ mycket belÀgg för det men de har just den dÀr hÀrliga sjÀlvkÀnslan och istÀllet för djÀvulen sitter det en osynlig Ànglakör och hejar pÄ dem, sÀger du kan! och du vill!. Fy fn vad skönt det skulle vara. För nu ska jag berÀtta en hemlighet. Har du taskig sjÀlvkÀnsla sÄ spelar det ingen roll om du gÄtt pÄ den bÀsta skolan, kan flera sprÄk, haft flera bra jobb, bakar massor av bullar, lagar ekologisk mat till ditt barn och insisterar pÄ utetid minst en timme om dagen. Det Àr aldrig nog. Du rÀcker ÀndÄ inte till.

Var hos barnmorskan igĂ„r och lyssnade pĂ„ hjĂ€rtljud bland annat. Tog ett tag att hitta vĂ„r lilla grodd, men sen hörde man: toc, toc, toc. Jag tycker fortfarande inte att det Ă€r klokt. TĂ€nk att det ligger en BEBIS dĂ€rinne. Återigen, upplevelsen den hĂ€r gĂ„ngen Ă€r sĂ„ fantastiskt olik min första graviditet att det gĂ„r inte att beskriva. Jag kĂ€nner att jag förtjĂ€nar det hĂ€r, en annorlunda upplevelse, att fĂ„ kĂ€nna förvĂ€ntan och glĂ€dje. Idag berĂ€ttade vi för M att det finns en bebbe i magen. HallĂ„ bebis ropar Matteus och lĂ€gger örat intill magen. Sen undrar han om den kommer ut och leker snart och vi berĂ€ttar att det tar ett tag, först hinner vi hem till Sverige och vĂ€nda. M hoppas att bebben vill leka tĂ„g med honom.

Haft flera funderingar kring fostervattenprov och bestĂ€mt mig för att inte göra nĂ„got. Den preliminĂ€ra riskbedömningen gav sĂ„ positiva resultat som bara Ă€r möjligt: jag har ungefĂ€r lika stor chans som en 20-Ă„ring att föda ett barn med de vanligaste formerna av kromosomfel. Som en 20-Ă„ring. Jag gillar det. Risken att föda att barn med Down's ansĂ„gs vara 1/3000 om jag minns rĂ€tt. Det ska dĂ„ vĂ€gas mot risken för missfall vid fostervattenprov. Tar man hellre risken att mista ett friskt barn Ă€n att föda ett som Ă€r sjukt? Det Ă€r ju faktiskt det det handlar om. Ska göra nytt ultraljud i juni. Ännu sĂ„ lĂ€nge stĂ„r beslutet att avstĂ„ frĂ„n fostervattenprov fast.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[297] | Ćterspćrning [0]
 
1
Apr 2007 Maj 2007 Jun 2007
S M T O T F L
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31   
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --