GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
28 Apr 2007   07:21:23 pm
Ultraljud och riskbedömningar
Nu har vi varit pÄ ultraljud och tittat pÄ lill-grodden. JÀttesöt! Gled omkring som en liten fisk och flaxade med armarna och kliade sig pÄ nÀsan. Det Àr ju bara inte klokt. Sju centimeter lÄng. Jag tycker faktiskt jag fÄr för mig att jag kÀnner smÄ rörelser dÀrinne. Det kÀnns som ett mirakel. Och det Àr det ju ocksÄ. Kan inte lÄta bli att jÀmföra med förra gÄngen nÀr jag bara grÀt och grÀt och var mest ledsen och det blev liksom inte plats för nÄgot mirakel, det handlade mest om att klara sig igenom dagarna. Ni som följde min blogg pÄ gravid.se nÀr det begav sig vet vad jag menar.

I samband med ultraljudet tas blodprov; i kombination med ultraljudet rĂ€knas det sen fram hur sannolikt det anses vara att barnet har nĂ„got kromosomfel. En lĂ€kare visar hur sannolikheten att fĂ„ ett barn med Down’s syndrom ökar radikalt efter 35 Ă„r. NĂ€sta vecka fĂ„r jag provsvaren. Generellt sett har dock en kvinna i min Ă„lder (37), utan nĂ„gon annan vetskap om genetiska defekter etc i familjen, en chans pĂ„ 122, dvs 0,8%, att fĂ„ ett barn med Down's. Sen sĂ„g jag statistiken för fostervattensprov, om man nu vĂ€ljer att göra ett sĂ„dant: 0,5% risk för missfall! Skulle jag alltsĂ„ ta risken att förlora mitt barn för att vĂ€rja mig mot den dĂ€r 0,8% risken.....det kĂ€nns konstigt! All sĂ„n dĂ€r statistik tar naturligtvis udden av magiken: det blir kliniskt, vetenskapligt, praktiskt, avvĂ€gning av risker och sannolikhetskalkyler...I dagslĂ€get kĂ€nns det inte som jag vill göra nĂ„got fostervattensprov. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt tror jag det Ă€r lĂ€tt att vaggas in i nĂ„gon form av falsk trygghet, som om ett positivt besked frĂ„n ett fostervattensprov garderar en mot allt som kan hĂ€nda ett barn. Bara för jag nu lĂ€st psykologi sĂ„ sitter jag inne pĂ„ en massa skrĂ€mmande statistik vad gĂ€ller mentala sjukdomar, dess Ă€rftlighet och hur sannolikt det nu Ă€r att man rĂ„kar ut för nĂ„got sĂ„nt. Och sĂ„nt skyddar ju inte alla fostervattenprov i vĂ€rlden mot. Nu sitter jag inte och rĂ€knar pĂ„ sĂ„nt varje dag, tro mig. Men jag fick mig en funderare nĂ€r jag lĂ€ste om riskerna för missfall vid fostervattensprov.

UltraljudslÀkaren kom fram till jag nog föder kring 7 november. F började genast svamla om nÄgon mÀssa dÀr han ska hÄlla föredrag den 11 november. SkÀmtar han? HÀr ska inte föredras nÄgonting, hÀr ska tas hand om tvÄ barn. Jo, men det var en vÀldigt viktig mÀssa. Det ska vi nog bli tvÄ om. Minns tiden efter förlossningen förra gÄngen och jag var inte sÀrskilt funktionell alltsÄ. Ville mest sitta still pÄ en kudde i köket alternativt ligga ner. Blödde som en gris och kunde knappt gÄ. Ska F hÄlla föredrag fÄr han ta med sig bÄda barnen.

IllamĂ„endet har kommit tillbaka. Satan ocksĂ„! Just som jag trodde jag hade mitt pĂ„ det torra. Började kĂ€nna mig piggare och sakta men sĂ€kert ”mig sjĂ€lv igen”. Som tur Ă€r Ă€r det inte lika illa som tidigare. Varför ska kvinnor mĂ„ illa nĂ€r de vĂ€ntar barn? Det finns ju ingen som helst evolutionĂ€r logik bakom det. Att man blir trött Ă€r förstĂ„eligt, man ska dra ner pĂ„ tempot, spara krafter till efter förlossningen, men att mĂ„ för taskigt i nio mĂ„nader kan vĂ€l inte vara bra för nĂ„gondera part? Stackars kvinnor som krĂ€kt sig igenom tvĂ„ graviditeter, det Ă€r vĂ€l inte sĂ„ sannolikt att de vill ha fler barn och det bidrar föga till mĂ€nniskoartens fortplantning. Om det nu inte skulle vara sĂ„ att det bara Ă€r de svagaste mĂ€nniskospillrorna som mĂ„r dĂ„ligt, att naturen vill sĂ€tta p för spridningen av just deras gener. I sĂ„ fall Ă€r det nog nĂ„n dĂ€ruppe som vill att familjen A/N ska nöja sig med tvĂ„ barn. Och i alla hĂ€ndelser fĂ„r vi fortfarande problem med fortplantningen, med tanke pĂ„ att det Ă€r en jĂ€kla massa vĂ€ntande mammor som mĂ„r tjuvtjockt.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[274] | Ćterspćrning [0]
21 Apr 2007   05:58:32 pm
Gravid - igen!
Äntligen kan gravidbloggen göra skĂ€l för sitt namn. Just som jag spenderat en helg med att trötta ut mina tjejkompisar med haranger om hur det nog Ă€r bĂ€st att hĂ„lla sig till ett barn för nu Ă€r det min tur att spendera lite tid pĂ„ min personliga utveckling och karriĂ€r, sĂ„ satte ett gravtest pĂ„ mĂ„ndagen snabbt p för sĂ„dana funderingar. Och jag blev jĂ€tteglad! Faktiskt jĂ€tteglad och karriĂ€ren kanske inte tar stormsteg framĂ„t men det dĂ€r med personlig utveckling det gĂ„r minst lika bra med barn - man lĂ€r sig saker om sig sjĂ€lv hela tiden (inte nödvĂ€ndigtvis sĂ€rskilt trevliga saker heller). I skrivande stund Ă€r jag i 12:e veckan. Eller 13:e. Jag har sĂ„ svĂ„rt att hĂ„lla reda pĂ„ sĂ„nt dĂ€r. Jag har alltsĂ„ vetat om det ett tag och inte kunnat hĂ„lla sĂ€rskilt tyst om det heller i den nĂ€rmsta kretsen, och nu vet sĂ„ledes ni det ocksĂ„: gravid! Yep.

Illa har jag mÄtt ocksÄ. NÄgot sÄ fruktansvÀrt. Man kan ju frÄga sig vem som myntade uttrycket morning sickness - jag tycker mest det handlar om sickness hela dagen lÄng. VÀrst har det varit pÄ kvÀllarna. Fast jag har inte krÀkts. Jag har bara mÄtt konstant illa i ungefÀr tre mÄnader. För nÄgra veckor sedan var Matteus och jag pÄ museum och bÀst som jag stod i kafeterian och balanserade matbrickan och skulle betala sÄ kÀnde jag att jag mÄste krÀkas. Jag bara mÄste krÀkas. Och stod dÀr handfallen i ungefÀr 5 sekunder medan jag funderade pÄ hur obehagligt det skulle vara för alla andra om jag krÀktes just dÀr och dÄ i kassakön och sen gick vÄgen av illamÄende över och jag satte mig med skakande ben vid ett bord och petade i min pasta.

Det Àr ju svÄrt att förklara för sitt barn varför man Àr konstant trött och irriterad, beter sig som en idiot till och frÄn och kÀnner sig krÀkfÀrdig jÀmt. Men jag har börjat förklara för Matteus att ibland Àr Mamma helt enkelt sur och nu mÄste hon vila sig lite för annars blir hon en förskrÀcklig mÀnniska. Jag har ocksÄ börjat sÀga att jag har ont i magen och dÀrför inte orkar springa eller spela fotboll. Just den dÀr tröttheten. Eftersom jag har hypokondriska tendenser har jag dÄ och dÄ under min tid pÄ jorden fÄtt för mig att jag lider av kroniskt trötthetssyndrom. Det brukar bortförklaras med jÀrnbrist eller depression. Nu Àr jag övertygad om att jag aldrig haft kroniskt trötthetssyndrom, för nu förstÄr jag vad riktig trötthet Àr. Trötthet av det slag att man ligger pÄ soffan och allvarligt funderar pÄ om man ska orka ta sig till sovrummet och sÀngen. Trötthet av den grad att det Àr en anstrÀngning att gÄ 3 minuter till Matteus dagis. Trötthet av det slag att man blir yr och illamÄende nÀr man stÀller sig för snabbt upp. Trötthet av det slag att en cykeltur pÄ fem minuter ter sig som en bergsbestigning à la Mt Everest. Trötthet som inte blir bÀttre av att maken Àr ute och reser en vecka och innan han stack tÀnkte jag att det gÄr inte, dÄ dör jag, jag fÄr hyra in en Mary Poppins. Men det gjorde jag inte; istÀllet mobiliserade jag vÀnner och bekanta och fick till det sÄ att vi Ät middag tillsammans under vardagkvÀllarna.

Trött och illamÄende alltsÄ. Men det har börjat slÀppa nu. För en gÄngs skull kÀnner jag faktiskt att jag kan relatera till graviditetsliteraturen - det kÀnns faktiskt lÀttare efter första trimestern och den mest förlamande tröttheten har faktiskt börjat slÀppa nu. TÀnk om jag för en gÄngs skull kan stolta med en typisk graviditet. Vad nu det Àr för nÄgot.

Den korta stubinen och tendensen till irritation och/eller tÄrar finns dock kvar. Stackars Matteus. Med mig handlar det mest om att jag har sÄ svÄrt att hantera situationer dÀr det inte blir som jag vill. Stackars krake, jo, jag vet, med barn sÄ sÀger det sig sjÀlvt att denna lÀggning leder till svÄrigheter och konfrontationer. Men just en sÄn hÀr dag, en vanlig fredag nÀr jag Àr hemma med Matteus och rÀknar med att han ska sova i 1,5-2 timmar för dÄ fÄr jag en andpaus sÄ blir jag sÄ arg nÀr det inte blir sÄ: han somnar inte i vagnen efter att vi varit i affÀren och dÄ blir jag förbannad för jag ser min paus-timme förlorad och sÀger argt, men SOV NU MATTEUS och skakar argt vagnen som en trilsken tre-Äring (för jag VET att han Àr trött och bör sova) istÀllet för att som en normal, lugn zen-mamma acceptera situationen som den Àr. Fast ibland undrar jag var de dÀr lugna zen-mammorna Àr. De ingÄr inte i min nÀra bekantsskapskrets i alla fall.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[284] | Ćterspćrning [0]
11 Apr 2007   02:29:17 pm
SkrÀckfilmer och dÄligt samvete - igen!
Visst har man sett skrÀckfilmer nÀr det sitter en ensam tjej i ett hus ute i skogen och plötsligt ser hon ett lustigt blinkande ljus frÄn skjulet lÀngst ner i trÀdgÄrden (dÀr det droppar vatten frÄn vÀggarna och proppen har gÄtt) och av nÄgon oförklarlig anledning kÀnner hon sig manad att gÄ dit för att spana lite och hamnar förstÄs rakt i yxmördarens klor. Och man stönar och undrar hur kan nÄgon vara en sÄn idiot men faktum Àr att igÄr gjorde jag exakt samma sak, fast som tur var blev jag inte mördad. Gick ut i garaget för att slÀnga sopor och tyckte jag sÄg en skugga lÀngst bort vid pannrummet (dÀr det vÀser och pustar, ni har vÀl sett Nightmare pÄ Elm Street) och naturligtvis fungerade inte lampan i kÀllaren sÄ jag fick treva mig lÀngs vÀggen och tog mig till slut till pannrummet för jag var liksom bara tvungen att kolla. Kanske har det att göra med att sjÀlva idén att det stÄr en yxmördare och lurar dÀrborta Àr sÄ pass skrÀmmande att man Àr villig att göra vad som helst bara för att testa hypotesen. Under tiden snusade M fint i sin sÀng och jag undrade varför F alltid mÄste vara bortrest nÀr det dyker upp konstiga skuggor i kÀllaren.

IgĂ„r trĂ€ffade jag ett gĂ€ng mammor och Ă„t pizza efter vi hĂ€mtat vĂ„ra smĂ„ tumlor pĂ„ dagis. Det var mysigt. Matteus Ă„t upp en hel pizza tror jag. Ofta oroar sig folk över att deras barn inte Ă€ter. Med mig Ă€r det tvĂ€rt om. Matteus Ă€ter ofta mer Ă€n jag. Å andra sidan har jag nog aldrig sett en sĂ„ pass aktiv unge, han sitter praktiskt taget aldrig still, sĂ„ han behöver vĂ€l energi. Men en hel pizza? Hur som helst, kompisarna och jag började diskutera det dĂ€r med jobb - barn och jag undrade om de, som jobbar heltid, upplevde större tillfredsstĂ€llelse eftersom de fortfarande har lika mycket ansvar och borde fĂ„ ut mer av jobbet (Ă€n jag, dĂ„, som jobbar halvtid och för tillfĂ€llet kĂ€nner mig allt annat Ă€n "förverkligad"). Det verkar som de flesta kĂ€nde att man inte riktigt lyckas pĂ„ nĂ„got plan - man lĂ€gger inte ner lika mycket tid och energi pĂ„ jobbet som man skulle vilja och inte heller spenderar man tillrĂ€ckligt med tid med sina barn: medioker mamma, medioker pĂ„ jobbet. Men kanske Ă€r det sĂ„ att man stĂ€ller alldeles för stora krav pĂ„ sig sjĂ€lv. Jag tror till exempel att jag förvĂ€ntar mig att jag ska kĂ€nna mig fullkomligt glad och nöjd nĂ€r jag spenderar en hel dag med Matteus och kommer pĂ„ mig sjĂ€lv att jag kĂ€nner mig skyldig och skamsen nĂ€r jag blir trött, irriterad eller ledsen. Jag har faktiskt vĂ€ldigt ofta dĂ„ligt samvete gentemot Matteus upplever jag. Men sĂ„dana kĂ€nslor mĂ„ste ju Ă€ndĂ„ vara fullkomligt normala nĂ€r man handskas med en tre-Ă„ring pĂ„ trots-humör. Eller? TĂ€nker pĂ„ förra fredagen nĂ€r vi var pĂ„ museum och det var sĂ„ fruktansvĂ€rt mycket folk och Matteus Ă€lskade det men jag lĂ€ngtade bara efter min sĂ€ng och lite lugn och ro och Jesus i himmelen - lunchen var vĂ€rst. TrĂ€ngsel överallt och försöka balansera bricka, bestĂ€lla mat och hĂ„lla Matteus i kragen sĂ„ han inte sprang bort. SĂ„g en mamma med tvillingar och en liten till och undrade hur i all vĂ€rlden hon klarade det dĂ€r. Visade sig sen att hon hade tvĂ„ par mor- och farförĂ€ldrar med sig. Det underlĂ€ttar ju. Önskade att jag hade hade samma styrka i följe istĂ€llet för min stĂ€ndiga, och alltmer enerverande, följeslagare: det dĂ„liga samvetet!
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[284] | Ćterspćrning [0]
 
1
Mar 2007 April 2007 May 2007
S M T O T F L
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30      
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --