GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
18 Feb 2007   09:36:56 pm
Luft att andas
Det finns ingenting sĂ„ lĂ€skigt som att oroa sig för sitt barns hĂ€lsa. Jag kommer ihĂ„g nĂ€r jag var gravid och hur jag kunde oroa mig för hur det skulle bli om mitt barn blev svĂ„rt sjukt. Hur skulle jag klara det? Jag, med min nĂ„got neurotiska lĂ€ggning och tendenser till hypokondri. Och sen vĂ€njer man sig. Först vid rutinbesöken hos doktorn - först en gĂ„ng i mĂ„naden eller vad det nu var, sen sex-mĂ„naders kontroll, nio-mĂ„naders kontroll......sen svĂ„ra förkylningar, öroninflammation och getingstick hemma hos kompisarna A och P, precis bredvid munnen och M svullnade upp som en ballong och det var panik och in i bilen och köra fort fort till Ängelholms sjukhus. Och sen kom astman. Men det senare Ă€r svĂ„rt att vĂ€nja sig vid. Att se ens barn kĂ€mpa för luft Ă€r sĂ„ fruktansvĂ€rt och pĂ„ nĂ„got sĂ€tt gĂ„r man stĂ€ndigt omkring med en latent oro för att det ska ske, att M ska fĂ„ andnöd.

I Matteus fall började astman nĂ€r han var kring tvĂ„ Ă„r. En vanlig förkylning ledde till luftvĂ€gsproblem, och sen var karusellen igĂ„ng. Varje gĂ„ng han drabbades av en förkylning kom astman som ett brev pĂ„ posten. LĂ€nge hoppades vi ju att det var en engĂ„ngsföreteelse, inte har vĂ€l Matteus astma - han som Ă€r sĂ„ aktiv. Jag förestĂ€llde mig att astmatiska barn var bleka och glĂ„miga och hĂ„glösa. SĂ„ behöver inte vara fallet. Matteus har till exempel kĂ€mpat för luft samtidigt som han sprungit runt och sjungit blinka lilla stjĂ€rna. Det var första gĂ„ngen jag tog honom till akutmottagningen - ringde doktorn och sa att medicinen verkar inte funka, bröstet sjunker inĂ„t nĂ€r han andas - vad ska jag göra? Åk till sjukhuset, sĂ€ger doktorn. Min kompis C var dĂ€r och följde med. Det hela kĂ€ndes fullkomligt surrealistiskt, dĂ„ M var pĂ„ strĂ„lande humör i baksĂ€tet och inget tydde pĂ„ att han mĂ„dde dĂ„ligt, förutom att hans bröst sjönk in för varje andetag. Det sĂ„g lĂ€skigt ut. NĂ€r vi kom till sjukhuset kollade de hans syrenivĂ„ och sen var det in pĂ„ avdelningen och han fick orala steroider samt ett antal doser luftvidgande medicin.

Sen dess har vi kunnat sköta honom hemma, nÀr astman satt in. Det hjÀlper att han fÄr kontinuerlig preventiv medicin. Men förra veckan var vi tvungna att Äka till sjukhuset igen. NÀr jag hÀmtar M pÄ dagis Àr han hÄglös och börjar grÄta. Visar sig att han har 39.7 graders feber - jÀvla dagis, har de ingen som helst koll? - visar sig ocksÄ att han har vÀldigt ytlig anding. PÄ grund av febern, visar det sig, men det vet ju inte jag och jag blir orolig och ringer doktorn som sÀger Äk till sjukhuset, om han Àr hÄglös och inte har energi kan det vara syrebrist pÄ grund av lunginflammation och inte vet jag om det Àr doktorn som överreagerar men om det Àr nÄgot jag prioriterar i livet sÄ Àr det att min son ska fÄ luft, andas fritt och jag ringer F som kommer och hÀmtar och jag bÀr M som Àr slapp som en sÀck potatis och in i bilen och ivÀg till sjukhuset. Sen hÀnder nÄgot mÀrkligt. Efter 20 minuters fÀrd Àr vi framme och M har plötsligt vaknat till liv. Springer runt i vÀntrummet och vill rita med kritor, titta pÄ TV, leka med bilar och runt oss sitter barn och hostar som om de har bÄde lunginflammation och TBC i nÄgon svÄrartad kombination och jag tÀnker var vi inte sjuka innan vi kom hit sÄ blir vi. Och sen kollar sjuksköterskan feber och syrenivÄ, som bÄda Àr helt O.K. , men vi bör ÀndÄ trÀffa doktorn tycker sjuksköterskan. Efter tvÄ timmars vÀntan bestÀmmer vi oss dock för att Äka utan att trÀffa doktorn, upplever att för varje minut vi stannar dÀr ökar risken att utsÀtta sig för nÄgon annan smitta, M verkar helt ÄterstÀlld och blir det vÀrre fÄr vi Äka tillbaka.

Sedan utspelar sig nÄgot mÀrkligt, efter samma mönster, fyra dagar i rad. M sover bra pÄ natten, mÄr fint pÄ morgonen och kan vara ute och leka och sen pÄ eftermiddagen fÄr han hög feber och blir matt och hÄglös. Efter lite febernedsÀttande medicin mÄr han bra igen, sover fint, Àr helt O.K. nÀsta dag, tills han drabbas av febertopp igen pÄ kvÀllen. I samband med febern andas han ocksÄ vÀldigt ytligt och innan jag har kopplat samman de tvÄ försöker jag ge honom luftvidgande medicin.

Det vÀrsta Àr de nÀtter man vakar. I och med M:s astma vet man aldrig riktigt sÀkert om det Àr en "vanlig" hosta han har, eller om det Àr astma pÄ gÄng. Jag har ibland legat inne i M:s rum pÄ natten och lyssnat pÄ hans andedrÀkt och det knyter sig i magen nÀr den verkar för snabb, för ytlig. Man oroar sig. NÀr han faktiskt har haft astma mitt i natten sitter man dÀr och hjÀlper honom att andas in medicin och hoppas innerligt att det ska verka, att han ska fÄ luft, lugnt och fint. Ibland oroar man sig för att man Àr för aggressiv med medicinen och ibland undrar man om man Àr för restriktiv, eftersom man inte vill övermedicinera. Det sÀgs att det dÀr med att oroa sig, det ska man sluta med för det gör ju ingen mÀnniska glad. Det hjÀlper ju inte att oroa sig - i 99% av fallen intrÀffar ju aldrig det dÀr man oroar sig för. MÄhÀnda Àr det svÄrt att tillÀmpa denna rationella ansats vad gÀller smÄbarnsförÀldrar. I alla fall pÄ mig.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[554] | Ćterspćrning [0]
02 Feb 2007   08:16:43 pm
Pappa tittar pÄ gubbar
Förra fredagen var Matteus pÄ bio för första gÄngen. Vi sÄg "Happy Feet" - en vÀldigt söt film om en liten pingvin som sÄ gÀrna vill dansa, men alla andra pingviner vill bara sjunga och i början Àr det jobbigt för Happy Feet som bara vill steppa, och alla tittar konstigt pÄ honom, och den tjejpingvin han Àr kÀr i tÀnder inte pÄ hans dans, sÄ han ger sig ivÀg och till slut hittar han ett gÀng minipingviner med sydamerikanska gener som dansar salsa och med ökat sjÀlvförtroende kan Happy Feet ÄtervÀnda till sin ursprungliga koloni och gör ett kombinerat dans- och sÄng nummer för att charma sitt hjÀrtas dam och till slut lyckas han Àven rÀdda fisken frÄn att utrotas i Antarktis (eller var de nu befinner sig) och det hela slutar sÄ lyckligt och jag satt och stampade takten med fötterna hela tiden och fick danslust. M klarade sig jÀttebra, och satt still nÀstan hela tiden. Det hela var mycket lyckat, förutom att det blÄste in kall luft i salongen och jag oroade mig för att M skulle fÄ lunginflammation.

Den hĂ€r veckan skulle F gĂ„ pĂ„ bio pĂ„ sin "lediga kvĂ€ll". Matteus frĂ„gade om pappa skulle gĂ„ och se pingviner och det skulle han ju inte och jag funderade pĂ„ hur jag skulle formulera det, eftersom Scorseses The Departed bĂ€st beskrivs som en film om mĂ„nga svekfulla och manipulerande mĂ€n som sysslar med att skjuta ihjĂ€l andra svekfulla lĂ€bbiga karlar. Jag nöjde mig till slut med förklaringen att pappa skulle gĂ„ pĂ„ bio och titta pĂ„ gubbar. Åh, I love gubbar, sĂ€ger M, som Ă€lskar bĂ„de det ena och det andra beroende pĂ„ humör och jag tĂ€nkte pĂ„ hur det hela lĂ€tt skulle kunna missförstĂ„s, dels pappa som gĂ„r och tittar pĂ„ andra gubbar och sĂ„ en tre-Ă„ring som minsann Ă€lskar gubbar ocksĂ„. PĂ„minner mig om nĂ„gra vĂ€nner vars fyra-Ă„ring hade sett pappa naken och sagt att hon tyckte att pappas penis sĂ„g ut som en gullig nallebjörn. Man kan ju tĂ€nka sig hur en sĂ„dan kommentar lĂ€tt missuppfattas av dagispersonal eller sĂ„.

PÄ tal om det sÄ brukade M's lilla flickvÀn MA sÀga pÄ dagis att "my daddy is going to get me" istÀllet för det kanske lite mer vanliga "my daddy is going to pick me up". Sen började hon sÀga till sina kompisar att "my daddy is going to get you" och detta kan ju Äterigen missuppfattas - hur ska dagispersonalen kunna vara helt sÀkra pÄ att MA:s pappa T verkligen Àr den oskyldiga musiker han utger sig för att vara? Kanske gÄr han runt och hotar MA:s kompisars förÀldrar pÄ dagtid som vÀrsta maffiosen. Dagispersonalen frÄgade MA vad hon egentligen menade och dryftade Àven Àrendet med T och P som bedyrade att T normalt sett inte Àr ute efter att get anybody.

PÄ tal om sprÄkförbistring sÄ var jag pÄ lunch med svenska Handelskammaren hÀromveckan och nÀr jag kommer ut efter tvÄ timmar och sÀtter pÄ mobiltelefonen ser jag att jag har ett missat samtal frÄn dagis. Jag blir genast orolig och fumlar med stelfrusna fingrar för att fÄ fram meddelanden och lyssnar av följande. "Eh, yeah, this is J from Mulberry. Matteus had a small accident today, so could you call us........" ACCIDENT? ACCIDENT????? Mitt barn! Har han slagit sig? Ramlat omkull? Har nÄgon bitit honom - har det gÄtt hÄl, har han blivit pÄkörd ramlat ner frÄn klÀtterstÀllningen stÄngat huvudet i vÀggen, halkat i korridoren, ramlat frÄn en trehjuling, Àtit tvÀttmedel för i helvete vaddÄ accident och jag ringer snabbt dagis och fÄr J pÄ trÄden och han pratar slÀpigt som vanligt och upprepar att M haft en accident och kan jag vara vÀnlig och ta med nya klÀder? DÄ trillar myntet ner. Matteus har haft en liten olycka i bemÀrkelsen kissat eller bajsat pÄ sig. Men sÀg dÄ det, karl. Man slÀnger sig inte med ord som OLYCKOR nÀr man talar med smÄbarnsförÀldrar; nÀr det handlar om smÄ barn, mitt barn, min förstfödde och vÀrldens finaste. Du kan sÀga vad som helst vad gÀller kroppsliga vÀtskor; kiss, krÀk, bajs, det generar mig inte. Men jag kan inte ta det andra. Inte den andra typen av olyckor. Inte pÄ min mobiltelefon. Inte nÄgonsin.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[334] | Ćterspćrning [0]
 
1
Jan 2007 Februari 2007 Mar 2007
S M T O T F L
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28    
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --