GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
07 Jan 2007   08:55:23 pm
Att flyga med barn
Nyss hemkommen frĂ„n tvĂ„ veckors semester i Sverige. Ännu en gĂ„ng Ă€r det bekrĂ€ftat: det Ă€r jĂ€kligt jobbigt att flyga med smĂ„ barn. ÄndĂ„ flyger vi med Icelandair som har vĂ€rldens gulligaste flygvĂ€rdinnor. Verkligen. De har massor av tĂ„lamod och förstĂ„r att om man sĂ€ger att man behöver mat NU eftersom barnen trixar sĂ„ trollar de fram en lĂ„da mat, och de ler och Ă€r vĂ€nliga och Ă€r pĂ„ det hela taget sĂ„ lĂ„ngt ifrĂ„n deras amerikanska motsvarighet som man kan komma. Om man nu fĂ„r generalisera. Dessutom ser de sĂ„ dĂ€r oförskĂ€mt frĂ€scha ut. Det kanske Ă€r för att de badar i varma kĂ€llor och dricker omega 3-stinna oljor nĂ€r de inte Ă€r ute och flyger. Vad vet jag. Hur som helst, man kan inte lĂ„ta bli att kĂ€nna sig lite blek och ful i jĂ€mförelse, nĂ€r man sitter dĂ€r med sömndrucken blick, rufsigt hĂ„r och en blandning av Ă€ppeljuice och söndersmulad bulle pĂ„ tröjan.

M funkar bra pÄ flyg. Tycker han sjÀlv. Det finns en massa mÀnniskor att söka kontakt med och slÀnga nappar pÄ. Problemet Àr vÀl just att det ska hÀnda nÄgot precis hela tiden. Det ska aktiveras. Ibland Àr det faktiskt lÀttare att ta hand om M sjÀlv, Àn om vi bÄda Àr med. Om bÄde F och jag Àr dÀr kan det ju föreligga olika meningar om vem exakt som "förtjÀnar" lite lugn och ro och vem som borde underhÄlla M. Man tycker att jag har ju bytt tvÄ bajsblöjor i rad, nu kanske jag kan fÄ blÀddra lite i tax-free katalogen och drömma mig bort och jag ORKAR faktiskt inte lÀsa boken om brandbilen/polisbilen/sopbilen/bÀrgningsbilen igen. Om man Àr ensam ansvarig för M Àr det bara att bita ihop. Det Àr ingen idé att bli irriterad eller sur eller undra om man verkligen orkar tre timmar till med en snart tre Är gammal lintott pÄ det dÀr planet. Man gör det man mÄste.

NÀr vi skulle Äka till Sverige i julas var planet försenat. Vi skulle Äkt klockan 20.30 och kom inte ivÀg förrÀn 00.30. DÄ var man rÀtt trött. NÀr vi Àntligen kommer fram till Rejkvavik fÄr vi reda pÄ att vi Àr försenade ytterligare fem timmar. Och dÄ tÀnker man: nej, det gÄr inte. Jag Àr för trött. Det finns inget kafé öppet och jag har inte sovit en blund och jag vill duscha och sova och vila mig och vad ska vi göra pÄ vÀrldens trÄkigaste flygplats i fem timmar? M tog dock det hela med ro och var villig att undersöka flygplatsens alla hörn. Framförallt taxfree butiken. Köpa den, mamma? Vill ha bil, mamma. Vill köpa dockan mamma! Köpa, köpa, köpa. Vad Àr detta för samhÀlle, dÀr kapitalismen slÄr sina klor i oskyldiga barn? VaddÄ köpa, köpa, köpa, hÀr kan man leka kull och kurragömma alldeles gratis och sitta och lÀsa bok med sina förÀldrar och för övrigt kan man inte köpa allt. Ibland ljuger man ju friskt fÄr jag medge, typ: nej, vi kan inte köpa brandbilen, vi har inte den typen av pengar - pÄ Island anvÀnder de konstiga pengar. Ofta genomskÄdas dessa genomskinliga lögner snabbt och brutalt: till och med en tvÄ och ett halvt-Äring kan ju rÀkna ut att om man kan köpa kaffe och yogurt för pengarna sÄ kan man ocksÄ köpa en Byggare Bob docka.

Hemma hos min bror fÄr vi se en jÀttefin bok som de gjort om D:s första Är. Full av hÀrliga bilder och dagboksanteckningar. SÄn bok skulle jag ocksÄ vilja ha (nÀsta barn kanske, dÄ man kommer att göra sÄ mycket annorlunda, dÄ allt kommer att bli rÀtt frÄn början och fortsÀtta pÄ det spÄret. Halleluja amen). Just bilderna var sÄ himla hÀrliga: D och J som badar harmoniskt tillsammans med sin far, D och J som bakar pepparkakor och skrattar mot kameran, D och J springer över en sommarÀng, D och J sitter stilla som Ànglar medan pappa paddlar kanot. Lustigt nog inga bilder av J som klipper till D, D som ramlar och slÄr huvudet i glasbordet, J som tappar bÄtnycklarna i vattnet (oj, pappa!) och en arg pappa som anvÀnder ord som inte fÄr tryckas och absolut inte anvÀndas i samtal med barn, ingen bild pÄ trött mamma som hÀmtar barn pÄ dagis. Och sÄ Àr det ju. AllmÀnt sÀtt har man ju sÀllan kameran till hands vid livets lite mindre roliga tillfÀllen och man Àr för övrigt inte sÀrskilt benÀgen att föreviga just dessa ögonblick. PÄ sÄ sÀtt kan man ju ocksÄ lura sig sjÀlv att barnets första Är var en dans pÄ rosor. Eller Ätminstone kan bekanta som tittar i boken/albumet inbilla sig att de dÀr, de har verkligen haft ett lÀtt barn.

Jag tittar i albumet frÄn M:s första Är och möts av ett skrattande barn med glittrande ögon pÄ varje bild. Har vi inbillat oss de dÀr skriken som varade i timtal och alla nÀtter nÀr vi vakade mellan 2 och 5, nÀr man hÀngde mot en lyktstolpe för att man inte orkade gÄ lÀngre eller nÀr man bröt samman mitt i natten? Kanske inte glömt. Men de dÀr minnena bleknar med tiden. Och det Àr vÀl tur. Annars skulle vi ha Ànnu dystrare befolkningsstatistik i vÀstvÀrlden.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[270] | Ćterspćrning [0]
 
1
Dec 2006 Januari 2007 Feb 2007
S M T O T F L
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31    
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --