GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
04 Nov 2006   03:07:33 pm
Det dÄliga samvetet
Det dÄliga samvetet

För ett antal Är sen sÄg jag en rolig pjÀs pÄ Stadsteatern som handlade om den grÄ vardagen. Först trÀffar man en snygg kille och man flörtar och har kul och det kÀnns som en enda lÄng smekmÄnad och sen plötsligt köper man lÀgenhet tillsammans och dammtussarna ansamlas i hörnen och nÄgon mÄste betala rÀkningarna och varför fÄr jag aldrig lÀsa A-delen först och mÄste hon/han peta tÀnderna i sÀngen? Med andra ord, man fÄr lÀra sig att leva med att det blir vardag av alltsammans, visserligen med smÄ guldkorn i kanten, men Àndock. Jag minns att i pjÀsen var den grÄ vardagen personifierad av en liten rund gubbe som sÄg ut som en kombination av stor grÄ dammtuss och den lille farbrorn som gör reklam för den intelligenta vÀrktabletten.

Som mamma till en tvÄ och ett halvt-Äring Àr jag mindre orolig för den grÄ vardagen och vÄndas mer över det dÄliga samvetet. Det inbefinner sig nÀmligen som ett brev pÄ posten den dag man blir mamma. Innan jag fick barn hade jag stora förhoppningar om mig sjÀlv som mamma. PÄ nÄgot sÀtt skulle jag frÄn den dag M föddes omvandlas till en person med oÀndligt tÄlamod, hög stress tröskel och empati för den som Ànnu inte har de intellektuella fakulteter som krÀvs för att föra ett logiskt resonemang (typ: om du kastar din traktor pÄ Kalle gör det ont, han blir ledsen och vill inte leka med dig och Kalles mamma vill inte lÀngre bjuda oss pÄ sin julfest och vi kommer att bli utfrysta frÄn alla sociala sammanhang).

Och sen POFF Àr man mamma. Inte inte ens en perfekt mamma. Jag skriker Ät mitt barn ibland. Jag blir irriterad. Jag vill hellre lÀsa en bok. HjÀlp! Jag klarar inte det hÀr. Tidigare har jag klarat det mesta. Med god hjÀlp av intellektet och lite allmÀnt sunt förnuft har jag klarat av ett flertal yrken och har jag lagt manken till har allting löst sig. Men nu. Nu finns det inga regler och ibland kÀnner jag mig otillrÀcklig. Det kÀnns som jag blivit rekryterad pÄ falska grunder: ingen har vÀl hÀvdat att jag Àr expert pÄ det hÀr?

HĂ€romdagen satt jag och kompisen P och diskuterade möjligheten att ge sig in pĂ„ barn nummer tvĂ„. Jag sa som sanningen var: ibland kĂ€nner jag mig som en sĂ„n ”dĂ„lig” mamma till M att jag inte borde skaffa ett barn till. Det lĂ„ter ju hemskt. Pragmatiskt, praktiskt och hemskt, men faktum Ă€r att ibland kĂ€nns det sĂ„: jag tror inte jag kommer ha tillrĂ€cklig energi och ork att ge till ett barn till. Inte Ă€r det vĂ€l normalt att man blir sĂ„ irriterad pĂ„ sitt barn att man snĂ€ser Ă„t honom, eller skriker Ă„t honom nĂ€r han bara helt enkelt gĂ„tt över grĂ€nsen: det har varit för mĂ„nga nej, nej, NEJ, det har varit för mĂ„nga nappar som flyger i luften, för mĂ„nga yogurtpölar pĂ„ golvet frĂ„n en droppande sked, för mĂ„nga utbrott i affĂ€ren eller kanske Ă€r det bara det faktum att man har för mycket pĂ„ jobbet, den dĂ€r kunden man inte ringt, den dĂ€r arbetsplanen som visst skulle vara fĂ€rdig för en kvart sen, den dĂ€r budgeten som visst Ă€r lite svajig och visst var det mitt ansvar, men jag var ju tvungen att gĂ„ hem klockan fyra för att hĂ€mta M och sen skulle vi till doktorn......JAG HINNER INTE. JAG RÄCKER INTE TILL.

P har haft precis samma tankar som jag. Det kanske Ă€r dĂ€rför jag gillar P sĂ„ mycket. Vi undrar om alla andra mammor har liknande tankar eller om a) vi Ă€r de enda förĂ€ldrar som kĂ€nner sig otillrĂ€ckliga 2) vi Ă€r knĂ€ppa i huvudet som inte inser att det Ă€r svĂ„rt att bli förĂ€lder och/eller 3) vi har alldeles för stora krav pĂ„ oss sjĂ€lva. Faktum Ă€r dock att det Ă€r svĂ„rt att rĂ€cka till ibland. Största problemet Ă€r att man upplever att man varken gör tillrĂ€ckligt ifrĂ„n sig pĂ„ jobbet ELLER hemma. Om man Ă„tminstone kunde fĂ„ glĂ€nsa pĂ„ ett omrĂ„de. Jag lĂ€ste en tidning hĂ€r i USA som heter ”Working Mother” och dĂ€r berĂ€ttade en kvinna hur hon lyckades sy ihop det (dvs balansera ett jobb pĂ„ Wall Street med att vara tvĂ„-barnsmor): Hon hade en stĂ€derska som kom och fixade hem och hus och tvĂ€ttade klĂ€der tvĂ„ gĂ„nger per vecka och en heltidsanstĂ€lld barnflicka som lĂ€mnade och hĂ€mtade pĂ„ dagis. Ja, men dĂ„ sĂ„, dĂ„ har vi ju löst det problemet.

Det har ju förts mycket diskussioner kring varför kvinnor inte avancerar lika mycket som mÀn inom nÀringslivet. Det kan jag tala om pÄ en gÄng. Kvinnor hÄlls tillbaka av ett antal faktorer som Àr rent organisatoriska, exampelvis rÄdande kultur pÄ arbetsplatsen och det faktum att mÀn hittils har dominerat pÄ chefspositioner och dÀrmed definierat hur ett rimligt chefsjobb gestaltar sig (ofta alldeles för lÄnga arbetstimmar och resor). Dessutom hÄlls kvinnor tillbaka av nÄgot sÄ subtilt som det dÄliga samvetet. Om nÄgon forskade noga i detta omrÄde kan jag svÀra pÄ att vi skulle fÄ fram skrÀmmande statistik vad gÀller den energi kvinnor lÀgger ner pÄ att oroa sig för sina barn: skola, hÀlsa, kompisar, framtiden och sin roll som mamma: gör jag rÀtt, lÀgger jag ner tillrÀckligt med tid, snÀser jag inte lite för ofta, borde jag inte vara lite roligare/snÀllare/baka fler bullar/sy klÀder/engagera mig mer....Jag tror inte denna tendens till enorm omsorg och oro Àr enbart medfödd, jag tror till viss del den Àr inlÀrd och borde delas mer lika mellan könen. Men det Àr ju en hel debatt i sig.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[521] | Ćterspćrning [0]
 
1
Oct 2006 November 2006 Dec 2006
S M T O T F L
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30   
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --