GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
28 May 2007   07:26:27 pm
Vecka 16 -
Nu slant fingrarna pÄ tangentbordet för jag nös sÄ kraftigt. Hösnuvan hör av sig. Med besked. Precis som under min förra graviditet alltsÄ. Eksemet kliar rÀtt bra ocksÄ. Men jag har köpt ett par vÀldigt trevliga vantar gjorda av silke (DermaSilk) och dem har jag pÄ mig pÄ nÀtterna. Ur sexuell synvinkel Àr de synnerligen avtÀndande, men pÄ andra sÀtt mycket hÀlsobefrÀmjande: de hjÀlper mot kliandet. I alla fall lite grann. Jag har hÄllit mig frÄn antihistaminer eftersom jag vill undvika lÀkemedel i största allmÀnhet men igÄr fick det vara nog och jag svalde ett illrosa piller. Kan inte sÀga att det gjorde nÄgon större skillnad. LÀser sen idag ur Att vÀnta och föda barn (Sheila Kitzinger) att antihistaminer under graviditeten ska man undvika och dÄ slÄr jag ihop boken för jag vill inte göra samma misstag som förra gÄngen: att först ha en lÀkare som jag litar pÄ sÀga att det hÀr Àr OK det kan du ta, bara för att hitta missvisande, eller i alla fall motsÀgelsefull, information pÄ nÀtet eller i vÀlmenande böcker en timme senare. Och bli helt rÄdvill och fortsÀtta surfa, fortsÀtta googla, och varken veta ut eller in. Och fortsÀtta mÄ dÄligt, eftersom jag inte vÄgar ta nÄgon medicin.

I fredags var Matteus och jag pĂ„ stranden. Jag hoppades att alla förstod att jag var gravid eftersom magen putade ut sĂ„ mycket. Jag ville ju inte de skulle tro att jag bara var tjock. En som inte bekymrade sig om kroppen var Matteus, som sprang runt som en skottspole spritt sprĂ„ngande naken till alla amerikanares stora förskrĂ€ckelse. NĂ„gra flickor i 10-Ă„rsĂ„ldern viskade sinsemellan och pekade och nĂ„gra vuxna spĂ€rrade nog upp ögonen ocksĂ„. M var det enda nakna barnet pĂ„ stranden. Det enda. Jag kĂ€nde att jag inte orkade engagera mig i huruvida det ansĂ„gs OK för en tre-Ă„ring att springa runt sĂ„som Gud skapat honom, sĂ„ han fick göra det. Efter ett tag sprang M fram till en liten kille som satt fullt pĂ„klĂ€dd i en solstol. Han var kanske fem Ă„r. Matteus försökte engagera honom i lek men fick ingen respons. Mamman förklarade att hennes son var autistisk. Vi pratade ett tag och gick sen ner och badade med barnen. Jag insĂ„g snabbt att ens egna klagomĂ„l pĂ„ smĂ„barnslivet stĂ„r sig rĂ€tt slĂ€tt mot det en förĂ€lder med ett sĂ„dant barn mĂ„ste gĂ„ igenom. Visst, det Ă€r rĂ€tt jobbigt att vara smĂ„barnsförĂ€lder, jag har ofta dubier kring huruvida jag verkligen orkar med det hĂ€r och ibland Ă€r det vansinnigt trist att köra samma gamla vĂ€nda i parken eller leka med tĂ„gbanan, ofta önskar man man vore nĂ„gon annanstans och visst, det Ă€r service 24/7 och det Ă€r ansvar pĂ„ jobbet och ansvar hemma och plötsligt glömmer man sig sjĂ€lv...Och ibland kĂ€nns det otacksamt. Men Ă€ndĂ„. Det Ă€r ju ingenting. För jag ser hur kvinnan med fem-Ă„ringen stĂ€ndigt mĂ„ste vakta pĂ„ honom, hur han inte tar ögonkontakt, hur han inte kommunicerar och plötsligt sĂ€tter sig ner och skriker och slĂ„r sig sjĂ€lv pĂ„ öronen. Och jag har sĂ„ svĂ„rt att förestĂ€lla mig hur det skulle vara att leva utan den vanliga kommunikationen med sitt barn, utan det vanliga gensvaret i form av blöta pussar, glada skratt och ett stĂ€ndigt flöde av ord ord och sĂ„nt som man idag tar för givet. Jag kan helt enkelt inte förestĂ€lla mig det. ”You rise to the occasion”, sĂ€ger kvinnan nĂ€r hon berĂ€ttar om striderna de har för att fĂ„ in sonen pĂ„ en bra skola. Och sĂ„ Ă€r det sĂ€kert. Man anpassar sig och hittar glĂ€djeĂ€mnen som för oss andra Ă€r osynliga.

Och ett tag sĂ€tter oron in. Är mitt barn friskt? TĂ€nk om mitt barn Ă€r autistiskt? Skulle jag klara det? TĂ€nk om det Ă€r nĂ„got annat fel? Och efter ett tag sjunker oron undan och jag inser att jag kan inte göra nĂ„got för att pĂ„verka det. Det fĂ„r bli som det blir. Och hĂ€r Ă€r skillnaden mellan att genomgĂ„ en graviditet nĂ€r man lider av depression, vilket jag gjorde förra gĂ„ngen, och att inte göra det (den hĂ€r graviditeten): tankarna maler inte lika mycket, Ă„ngesten slĂ„r inte klorna i en och framkallar inte samma panik och kĂ€nsla av att sitta fast, fast. Man tĂ€nker klarare, har ett helt annat perspektiv pĂ„ tillvaron. Och försöker man förklara det för mĂ€nniskor som aldrig lidit av depression har de ofta ingen som helst aning om vad man pratar om.

Nu Àr lilla grodden 16 veckor gammal. Och skulle kunna rymmas i en tekopp! Ansiktet hÄller pÄ att fÄ tydliga drag. Gud vad spÀnnande. Undra om det Àr en flicka eller pojke. Hoppas han eller hon inte fÄr hösnuva. Nu lÀngtar jag efter att kÀnna fosterrörelser!
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[389] | Ćterspćrning [0]
 
1
Apr 2007 Maj 2007 Jun 2007
S M T O T F L
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31   
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --