GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
26 Jan 2007   09:53:02 pm
Totalt pannkakskaos
Tidigare hade M tvÄ bÀsta kompisar pÄ dagis: S och P. Alltid nÀr jag frÄgade hur det var pÄ dagis fick jag svaret: S! och P! Med andra ord verkade det som hela behÄllningen av dagis var just vÀnnerna. Vilket ju Àr logiskt. Hur som helst, bÄde P och S bytte tyvÀrr dagis i höstas, mot ett bÀttre, universitetsaffilierat, i nÀrheten (dÀr Àven vi stÄr i kö för att komma in. SÄ Àr det hÀr i U.S.A. FrÄn tidig Älder stÄr det klart att man fÄr kÀmpa om de bÀsta programmen och skolorna. För min del handlar det mest om en kamp att Äterförena M med sina kompisar.)

I lördags fick M trĂ€ffa sina gamla kompisar pĂ„ P:s tre-Ă„rskalas, vilket han naturligtvis tyckte var urkul. Jag beslöt mig för att försöka sammanföra de tre lite oftare, Ă€ven om de inte lĂ€ngre gĂ„r pĂ„ samma dagis. Jag föreslog dĂ€rför för S's mamma Je (som jag kĂ€nner rĂ€tt vĂ€l) att vi skulle trĂ€ffas och Ă€ta middag tillsammans efter dagis i veckan. Jag föreslog ett crĂȘperie (pannkaksstĂ€lle alltsĂ„) i nĂ€rheten. F var bortrest som vanligt och det vore skönt att slippa laga middag. Till min glĂ€dje nappade Ă€ven P:s mamma R pĂ„ idĂ©n. De tre musketörerna Ă„terförenade, vad kul de skulle ha, och middag skulle vi fĂ„ pĂ„ köpet. Dessutom skulle vi vuxna fĂ„ tid att samsprĂ„ka, utbyta jobberfarenheter och planera för nĂ„gon framtida kvĂ€ll nĂ€r vi kunde gĂ„ ut och ta en drink utan barn.

Det hela börjar med att jag hÀmtar M pÄ dagis, dÀr de övriga ansluter sig. M Àr eld och lÄgor och skriker PANCAKES till alla som gÄr förbi; han hoppar jÀmfota av glÀdje nÀr han fÄr syn pÄ S och P. M snarare dansar Àn gÄr till pannkaksstÀllet och jag fröjdas Ät hans glÀdje; vilken synnerligen bra idé jag kom pÄ, att Äterförena oss alla pÄ detta sÀtt.

VÀl framme, och nÀr alla satt sig (utom M och S som stÄr pÄ bordet) försöker vi samordna avklÀdning samt bestÀllning. Ljudvolymen Àr synnerligen hög och nÀr en brandbil kör förbi trumpetar S och M unisont: FIRETRUCK sÄ högt att samtliga (och dÄ menar jag samtliga) pÄ pannkaksstÀllet vÀnder sig om; hÀlften ler och hÀlften ser rÀtt besvÀrade ut. De ljud som emanerar frÄn vÄrt bord reduceras aldrig efter detta, utan ligger kvar pÄ en nivÄ strax över det uthÀrdliga. S och M tÀvlar i att vara högst och bÄda killarna har synnerligen penetrerande röster. Om man sÀger sÄ.

NÀr vi Àntligen fÄtt pannkakorna pÄ bordet och de tre musketörerna samordnat sÄ att alla fÄtt precis lika mycket, och rÀtt blandning, av vatten, Àppeljuice och tranbÀrssaft, lyckas Je nÄgorlunda sammanhÀngande redogöra för en sann och rolig historia som figurerat pÄ morgonens TV-nyheter samma dag. Det handlade om en familj bestÄende av mamma, pappa och en vild tre-Äring som blivit ombedda att kliva av sitt plan dÄ de inte lyckats spÀnna fast tre-Äringen i dennes flygplansstol. Det förelÄg en sÀkerhetssrisk och tre-Äringen utgjorde uppenbarligen ett orosmoment. Det lÀt ju inte klokt tyckte vi och vad Àr det för förÀldrar som inte lyckas kontrollera sitt barn; lÄta henne krypa under sitt sÀte och inte lyckas tvinga ner henne i stolen. TvÄ förÀldrar mot ett litet barns (visserligen starka) vilja! DÄ har det gÄtt bra lÄngt. Tur att man sjÀlv har lite pli pÄ sina barn.

UngefÀr vid den hÀr tidpunkten börjar vÄr egen middagsscen att urarta fullstÀndigt. Ljudvolymen Àr högre Àn nÄgonsin. Efter halvÀtna pannkakor ska S pÄ toaletten, M blir upprörd att inte han fÄr gÄ och hÀnger pÄ handtaget, varpÄ S:s lille bror J (1,5 Är) blir helt vansinnig och börjar skrika i sin barnstol eftersom han inte fÄr dricka juice ur flaskan, M blir rastlös och springer fram och tillbaka i restaurangen som en vettvilling. J kryper in under bordet och S bestÀmmer sig efter sitt toalettbesök för att rusa ut ur restaurangen. Efter att ha jagat S och M ett tag och blivit bemötta av alltmer skeptiska ögonkast frÄn restaurangens övriga gÀster bestÀmmer vi oss för att gÄ. Jag vÀnder mig om för att grabba tag i M:s mössa, dÄ jag plötsligt, ur ögonvrÄn, ser M vrÀka upp dörren till pannkaksstÀllet, tÀtt följd av en vaggande, men snabb, liten J, en nanosekund senare Àr de ute pÄ trottoaren och springer i riktning mot dagis. Jag kastar mig ut och fÄngar upp J under ena armen samtidigt som jag grabbar tag i M med den andra och jag Àr rasande och orolig och full i skratt pÄ samma gÄng. TillÀggas ska att restaurangen har stora panoramafönster som vetter mot trottoaren och samtliga gÀster har kunnat beskÄda barnens flykt och det inte helt graciösa uppfÄngandet av de smÄ.

R, Je och jag Àr eniga om att vi ska undvika gemensamma barnmiddagar under veckodagarna. Vi inser ocksÄ att det föreligger en inte helt osannolik risk att nÄgon gÄng i framtiden bli avkastad frÄn en flight.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[334] | Ćterspćrning [0]
 
1
Dec 2006 Januari 2007 Feb 2007
S M T O T F L
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31    
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --