GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
24 Jul 2007   07:00:56 pm
Vecka 23: Ett panikdrabbat samhÀlle
Kort sammanfattning av lÀget: Sover visserligen fortfarande i en minimal vÄningssÀng i hyrd stuga och stönar varje gÄng jag vÀnder mig om i sÀngen, men njuter av ledigheten och mÄr oförskÀmt bra. Förutom att jag har ont som tusan i ena skinkan, ja, halva stjÀrten kan man vÀl sÀga. Vad nu det ska vara bra för. Jag kanske trÀnat för mycket yoga. AnvÀnder Àven graviditeten som ursÀkt för att hÀva i mig en ansenlig mÀngd saltgodis.

Jag hĂ„ller pĂ„ och lĂ€ser I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard. Författaren menar att landet Sverige drabbats av nĂ„got som nĂ€rmast kan liknas vid paniksyndrom pĂ„ individnivĂ„. MĂ€nniskor Ă€r rĂ€dda för absolut allting. En av anledningarna Ă€r att mĂ€nniskor i Sverige överbeskyddas av staten – alla möjliga olika myndigheter gĂ„r in med skyddsföreskrifter och varningar för att skydda oss mot förmodade faror. RĂ€dslan hos allmĂ€nheten spĂ€s pĂ„ av forskare som stĂ€ndigt kommer pĂ„ nya faror i samhĂ€llet som sedan förmedlas (och med största sĂ€kerhet förvrĂ€ngs) av media. Ni kĂ€nner sĂ€kert till löpsedlar av typen: ”Vanlig huvudvĂ€rk kan vara blodpropp, sĂ„ skyddar du dig” eller ”BlodsprĂ€ngda ögon kan vara tecken pĂ„ livsfarlig, dold, ögonsjukdom”.

Eberhard menar att befolkningen vaggas in i en falsk förvissning om att vi kan undvika döden, bara vi Àr tillrÀckligt lyhörda för alla faror som omger oss och vidtar de rÀtta ÄtgÀrderna. Han poÀngterar ocksÄ att den stress, oro och Ängest som vi stÀndigt gÄr och bÀr pÄ som en direkt följd av kunskapen om olika faror inte stÄr i rimlig proportion till den faktiska sannolikheten att drabbas. För att ÄtergÄ till exemplet om blodproppar ovan, lÄt sÀga att Àven om den faktiska sannolikheten att man har akut blodproppsrisk Àr 1 pÄ 10 000 sÄ upplevs risken som ofantligt mycket större av gemene man; mÄnga skrÀms upp i onödan och söker akut hjÀlp för spÀnningshuvudvÀrk eller vanlig migrÀn. (Jag kÀnner precis igen mig: statistik Àr för mig fullkomligt ovidkommande nÀr jag nosat rÀtt pÄ en ny fara som kan drabba mig eller mitt barn. En gÄng för lÀnge sen lÀste jag nÄgonstans att pÄ vart miljonte grÀsstrÄ finns det en underlig liten parasit som gör att hela munnen frÀter sönder. FruktansvÀrt. Sen dess har jag aldrig sugit pÄ ett grÀsstrÄ. Jag menar, sannolikheten att just man sjÀlv skulle rÄka pÄ just det dÀr miljonte grÀsstrÄet och dessutom suga pÄ det Àr ju visserligen vÀldigt liten (och förmodligen rörde det sig inte ens om svenska grÀsstrÄn, jag minns inte riktigt) men den dÀr tanken pÄ att munnen skulle blir helt bortfrÀtt Àr ju synnerligen obehaglig och just detta gör att man överskattar risken att det ska hÀnda en sjÀlv).

Eberhards bok tar upp en hel del intressant statistik och fakta kring barn och graviditet. PÄ samma sÀtt som vi oroar oss för olika sjukdomar mÄste vi ju se till att skydda vÄra barn med allehanda hjÀlpmedel: Barnstolar, bilbÀlten och cykelhjÀlmar. Vi bör dessutom laga ekologisk mat och undvika farliga vaccin, ifall att det skulle kunna orsaka autism. Med risk för att lÄta tjatig sÄ var det nog lÀttare att vara mamma förr. Det fanns nog precis lika mÄnga faror kring barn, men som förÀlder var man nog lugnare helt enkelt dÀrför att man var mindre informerad om livsfaror i omgivningen. Som barn blev jag stucken av en geting i munnen och biten av en rabiessmittad hund i Italien men det var ingen som gjorde nÄgon större affÀr av det, och jag Àr ju fortfarande hÀr för att kunna förtÀlja historien. (NÄvÀl, hunden i Italien hade kanske inte rabies men han sÄg rÀtt vild ut). NÀr vi Äkte utomlands pÄ semestern lÄg vi fyra barn spridda i baksÀtet och bakluckan huller om buller och det var ingen som sa nÄt om bilbÀlte. Idag vÄgar jag knappt ta Matteus i framsÀtet för att Äka 400 meter frÄn förÀldrarnas sommarhus till vÄr egen stuga. Blir han stucken av en geting Àr det akuten direkt.

Vad gÀller graviditet tar David Eberhard fram en hel del intressant statistik kring sannolikheten för att drabbas av listeria. Om jag förstÄr honom rÀtt Àr risken rÀtt mikroskopisk, men med tanke pÄ konsekvenserna om man skulle drabbas (dvs, barnet dör) sÄ vÄgar ingen ge sig in pÄ nÄgon sannolikhetskalkyl, utan man vÀljer istÀllet pliktskyldigast att undvika lÄnga listor av mat som i dagslÀget Àven inkluderar fÀrdigförpackad mat sÄsom skinka i vakumförpackning om jag förstÄtt saken rÀtt.

Och givetvis Àr det bra att man sköter sig och undviker faror och sÀtter pÄ sig hjÀlmar och bÀlten och lÄter bli sÄvÀl gÀdda som insjölax om man Àr gravid, men jag tycker det Àr tÀnkvÀrt att vÀga statens plikt att informera befolkningen om allt som skulle kunna gÄ fel i livet mot den oro och stress som framkallas av att stÀndigt behöva vara pÄ sin vakt mot den enda som vi faktiskt aldrig kan undvika i slutÀndan: döden.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[287] | Ćterspćrning [0]
 
1
Jun 2007 July 2007 Aug 2007
S M T O T F L
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31     
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --