GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
21 Apr 2007   05:58:32 pm
Gravid - igen!
Äntligen kan gravidbloggen göra skĂ€l för sitt namn. Just som jag spenderat en helg med att trötta ut mina tjejkompisar med haranger om hur det nog Ă€r bĂ€st att hĂ„lla sig till ett barn för nu Ă€r det min tur att spendera lite tid pĂ„ min personliga utveckling och karriĂ€r, sĂ„ satte ett gravtest pĂ„ mĂ„ndagen snabbt p för sĂ„dana funderingar. Och jag blev jĂ€tteglad! Faktiskt jĂ€tteglad och karriĂ€ren kanske inte tar stormsteg framĂ„t men det dĂ€r med personlig utveckling det gĂ„r minst lika bra med barn - man lĂ€r sig saker om sig sjĂ€lv hela tiden (inte nödvĂ€ndigtvis sĂ€rskilt trevliga saker heller). I skrivande stund Ă€r jag i 12:e veckan. Eller 13:e. Jag har sĂ„ svĂ„rt att hĂ„lla reda pĂ„ sĂ„nt dĂ€r. Jag har alltsĂ„ vetat om det ett tag och inte kunnat hĂ„lla sĂ€rskilt tyst om det heller i den nĂ€rmsta kretsen, och nu vet sĂ„ledes ni det ocksĂ„: gravid! Yep.

Illa har jag mÄtt ocksÄ. NÄgot sÄ fruktansvÀrt. Man kan ju frÄga sig vem som myntade uttrycket morning sickness - jag tycker mest det handlar om sickness hela dagen lÄng. VÀrst har det varit pÄ kvÀllarna. Fast jag har inte krÀkts. Jag har bara mÄtt konstant illa i ungefÀr tre mÄnader. För nÄgra veckor sedan var Matteus och jag pÄ museum och bÀst som jag stod i kafeterian och balanserade matbrickan och skulle betala sÄ kÀnde jag att jag mÄste krÀkas. Jag bara mÄste krÀkas. Och stod dÀr handfallen i ungefÀr 5 sekunder medan jag funderade pÄ hur obehagligt det skulle vara för alla andra om jag krÀktes just dÀr och dÄ i kassakön och sen gick vÄgen av illamÄende över och jag satte mig med skakande ben vid ett bord och petade i min pasta.

Det Àr ju svÄrt att förklara för sitt barn varför man Àr konstant trött och irriterad, beter sig som en idiot till och frÄn och kÀnner sig krÀkfÀrdig jÀmt. Men jag har börjat förklara för Matteus att ibland Àr Mamma helt enkelt sur och nu mÄste hon vila sig lite för annars blir hon en förskrÀcklig mÀnniska. Jag har ocksÄ börjat sÀga att jag har ont i magen och dÀrför inte orkar springa eller spela fotboll. Just den dÀr tröttheten. Eftersom jag har hypokondriska tendenser har jag dÄ och dÄ under min tid pÄ jorden fÄtt för mig att jag lider av kroniskt trötthetssyndrom. Det brukar bortförklaras med jÀrnbrist eller depression. Nu Àr jag övertygad om att jag aldrig haft kroniskt trötthetssyndrom, för nu förstÄr jag vad riktig trötthet Àr. Trötthet av det slag att man ligger pÄ soffan och allvarligt funderar pÄ om man ska orka ta sig till sovrummet och sÀngen. Trötthet av den grad att det Àr en anstrÀngning att gÄ 3 minuter till Matteus dagis. Trötthet av det slag att man blir yr och illamÄende nÀr man stÀller sig för snabbt upp. Trötthet av det slag att en cykeltur pÄ fem minuter ter sig som en bergsbestigning à la Mt Everest. Trötthet som inte blir bÀttre av att maken Àr ute och reser en vecka och innan han stack tÀnkte jag att det gÄr inte, dÄ dör jag, jag fÄr hyra in en Mary Poppins. Men det gjorde jag inte; istÀllet mobiliserade jag vÀnner och bekanta och fick till det sÄ att vi Ät middag tillsammans under vardagkvÀllarna.

Trött och illamÄende alltsÄ. Men det har börjat slÀppa nu. För en gÄngs skull kÀnner jag faktiskt att jag kan relatera till graviditetsliteraturen - det kÀnns faktiskt lÀttare efter första trimestern och den mest förlamande tröttheten har faktiskt börjat slÀppa nu. TÀnk om jag för en gÄngs skull kan stolta med en typisk graviditet. Vad nu det Àr för nÄgot.

Den korta stubinen och tendensen till irritation och/eller tÄrar finns dock kvar. Stackars Matteus. Med mig handlar det mest om att jag har sÄ svÄrt att hantera situationer dÀr det inte blir som jag vill. Stackars krake, jo, jag vet, med barn sÄ sÀger det sig sjÀlvt att denna lÀggning leder till svÄrigheter och konfrontationer. Men just en sÄn hÀr dag, en vanlig fredag nÀr jag Àr hemma med Matteus och rÀknar med att han ska sova i 1,5-2 timmar för dÄ fÄr jag en andpaus sÄ blir jag sÄ arg nÀr det inte blir sÄ: han somnar inte i vagnen efter att vi varit i affÀren och dÄ blir jag förbannad för jag ser min paus-timme förlorad och sÀger argt, men SOV NU MATTEUS och skakar argt vagnen som en trilsken tre-Äring (för jag VET att han Àr trött och bör sova) istÀllet för att som en normal, lugn zen-mamma acceptera situationen som den Àr. Fast ibland undrar jag var de dÀr lugna zen-mammorna Àr. De ingÄr inte i min nÀra bekantsskapskrets i alla fall.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[284] | Ćterspćrning [0]
 
1
Mar 2007 April 2007 May 2007
S M T O T F L
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30      
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --