GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
11 Dec 2006   03:18:39 pm
Endast tomten Àr vaken (och smÄbarnsförÀldrar....)
Klockan halv ett hörs ett skrik frÄn M:s rum. F och jag springer yrvakna in. M sitter och grÄter hjÀrtskÀrande i sin sÀng. Vi försöker hÄlla honom, vagga, gÄ runt, trösta, krama, vyssa...ingenting fungerar. Han skriker och skriker och ropar pÄ oss bÄda, fast vi Àr dÀr. Jag försöker sjunga en vaggvisa medan jag hÄller honom i famnen, men precis nÀr jag tror att han Àntligen somnat om sÄ börjar han grÄta igen. Det Àr hjÀrtskÀrande och fruktansvÀrt: man kÀnner sig helt otillrÀcklig. Till slut sÀtter vi M framför Tv:n och till ljudet av A Hard Day's Night, Beatles-filmen frÄn 60-talet, lugnar sig Àntligen M. Stormen stillas. Lugnet lÀgrar sig. Det Àr fascinerande, men ocksÄ lite skrÀmmande. Vilken makt har dÄ inte detta medium, nÀr det lyckas lugna det barn som inte stillas av förÀlderns trygga famn? Som tur Àr minns jag att P haft precis samma problem med lilla R, som stundvis vaknade pÄ nÀtterna och skrek och skrek otröstligt och det enda som kunde stilla henne var favoritprogrammet Peep och hans vÀrld. Jag undrar om det Àr nattskrÀck som M drabbats av, det lÄter onekligen som det av beskrivningen. Men ingenstans stÄr det i böckerna om att TV:n kan lugna barnet och ingenstans stÄr det heller hur man ska tolka att M, som i 1,5 timmar Àr helt okommunicerbar, plöstligt drabbas av total klarhet nÀr det gÀller Tv:n. Nej, lite mer, sÀger han nÀr vi försöker stÀnga av Tv:n. Han grÄter okontrollerat, blir pÄ nytt onÄbar och otröstlig. Endast synen av Paul McCartney och gÀnget lyckas stilla honom. SÄ till slut blir det sÄ att M fÄr slumra in till tonerna av And I Love Her och kommer till sist till ro i vÄr sÀng.

F och jag tackar nej till party pÄ lördagkvÀllen för vi vill ogÀrna lÀmna M med barnvakt ifall nattskrÀcken skulle slÄ till igen. DÄ vill vi gÀrna vara hos vÄrt lilla gryn.

Ibland glömmer man bort hur fantastiskt det Àr med barn. För man fastnar i vardagens lunk, tar allt för givet och har en tendens att fokusera pÄ problemen (snark - sÀtta pÄ overallen, snabbt sÄ man hinner till dagis innan mötet, oops, bÀst att byta bajsblöjan innan, var i h-e Àr M:s inneskor, mössa, vantar, varför har inte nÄgon (vem?) tvÀttat hans lakan och tÀcke till vilostunden, snabbt ivÀg, varför mÄste det alltid regna pÄ mÄndagar, shit, nu har jag glömt att ladda batterierna till mobiltelefonen, varför har bilen aldrig bensin nÀr man som mest behöver det, varför grÄter alltid M nÀr jag ska lÀmna honom och har brÄttom (det hÀnder aldrig annars) - varför Àr det alltid nej-nej-nej och varför kan M aldrig frivilligt ta pÄ sig vantarna och sen Àr det hÀmta och det kÀnns alltid som man kommer för sent, har glömt nÄgot, borde spendera mer tid, varför har vi aldrig mat i kylskÄpet nÀr man kommer hem, pÄ med klÀder igen, gÄ till affÀren, varför mÄste M fÄ utbrott mitt i affÀren och lÀgga sig ned bland bananerna- varför mÄste M kÀmpa emot badet och sen ser hela badrummet ut som Titanics undergÄng och vem ska stÀda badkaret och varför somnar inte M klockan sju utan knyst SOM ANDRA BARN (framförallt barn i böcker som ger rÄd till smÄbarnsförÀldrar) och varför Àr jag sÄ trött?)

Men emellanÄt sÄ drabbas man av undret. Och ibland Äterkommer jag till min syster I, som en gÄng filosoferade över det dÀr med att resa till lÀnder lÄngt bort, Àven om man inte Àr sÄ Àventyrlig av sig och i grund och botten tycker att det Àr rÀtt jobbigt att resa. Man slÀpar pÄ sin ryggsÀck, saknar bekvÀmligheter, har inte alltid tillgÄng till dusch och tvÄl, drabbas av konstiga sjukdomar och blir sittande pÄ tÄg/bÄt stationer eller flygplatser i vÀntan pÄ tÄg/bÄt/flyg som Àr försenade eller instÀllda. Men sÄ kommer dÄ TOPPARNA. De dÀr stunderna nÀr man kÀnner livet inom sig och man faktiskt hittar de perfekta mÀnniskorna att sitta runt elden med pÄ en strand nÄgonstans eller man sitter och tittar upp pÄ en stjÀrnhimmel som lyser och aldrig tycks ta slut eller en utsikt som tar andan ur en och man blir sittande och tÀnker att sÄ hÀr vackert kan det nog aldrig bli igen och nu Àr nog livet som bÀst. Och dÄ glömmer man allt det jobbiga och 20 timmars vÀntan pÄ Bangkoks flygplats eller flodfÀrder nÀr man Àr magsjuk och saknar tillgÄng till toalett.

Och sÄ Àr det med barn. För visst Àndras livet och vardagen kan kÀnnas tung och jobbig och man stÀlls inför problem och utmaningar som man aldrig utsattes för under LUB (livet utan barn) och man undrar varför i all vÀrlden har man gett sig in pÄ det hÀr Àventyret? Men under allt det dÀr sÄ lurar undret och trots allt finns insikten dÀr att livet Àr ofattbart rikt och en liten individ kan ge en sÄ otroligt mycket. Bara man Àr lyhörd. Och det finns ingenting som gÄr upp mot det. SÄ Àr det bara.
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[283] | Ćterspćrning [0]
 
1
Nov 2006 December 2006 Jan 2007
S M T O T F L
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31       
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --