GravidBlogg.se myBloggie 2.1.5 © 2005   
11 Nov 2006   01:16:04 am
Dagis
Nu har Matteus gÄtt pÄ dagis i ett och ett halvt Är. Med andra ord var han omkring ett Är nÀr han började. Jag minns det som igÄr. Eftersom vi bor i USA och det inte vimlar av svenska dagis fick vi ju vÀlja den amerikanska varianten. Det var inte med nÄgon otyglad entusiasm som jag utvÀrderade personalen i början. Men det Àr bara för att jag ville ha svensk personal. En svensk Sussie med lÄnga mörka flÀtor som spelar blockflöjt för barnen och har gÄtt kurser i barnpedagogik. Inte en oborstad D med Red Sox (Bostons baseboll lag) tröja som stÄr och röker utanför dagiset. Jag sÄg framför mig hur D hivar i sig ett par pints Guiness efter jobbet och kacklar med stora breda karlar med tatueringar pÄ armarna. IstÀllet för Sussie som kanske ocksÄ röker och tar en och annan öl men liksom pÄ ett helt annat sÀtt och alltid med blockflöjten till hands. I vÀskan eller sÄ.

M började pÄ dagis innan jag började jobba. Jag ifrÄgasatte stÀndigt detta beslut: Har jag rÀtt att lÀmna mitt barn pÄ dagis bara för att jag behöver mer tid att skriva? Mer tid att kamma hÄret, diska, hÀmta mig, lÀsa en tidning, gÄ pÄ toaletten? Nu Àr saken i ett annat lÀge: jag jobbar drygt halvtid och M mÄste vara pÄ dagis. Men en sak kan jag sÀga: jag Ängrar inte mitt beslut att skapa mer tid för mig sjÀlv innan jag började jobba. Jag behövde det.

Jag kan trösta förĂ€ldrar i Sverige som svĂ€r över hĂ€mtningar och lĂ€mningar att i USA smyger sig ytterligare en komplikation med i bilden: man mĂ„ste förbereda en lunchlĂ„da. Med andra ord fĂ„r man stĂ„ dĂ€r i gryningsljuset och koka makaroner, skĂ€ra skinka i smĂ„bitar, skala Ă€pplen och lĂ€gga i smĂ„ lĂ„dor. Det Ă€r rĂ€tt meckigt. Men man vĂ€njer sig. En annan intressant aspekt Ă€r att de flesta dagis hĂ€r krĂ€ver att barnen ska ha skor pĂ„ sig inomhus. Det vill sĂ€ga gymnastikskor. I början ansĂ„g jag att detta verkade ju inte klokt och varför kunde inte barnen ha tofflor pĂ„ sig? Jo, det hade med sĂ€kerheten att göra och man visste ju aldrig om brandalarmet skulle gĂ„ och dĂ„ mĂ„ste alla barn kunna gĂ„ ut med ordentliga skor pĂ„ sig, man vet ju aldrig vad som finns pĂ„ marken. För det första kan det ju inte vara sĂ„ himla ofta som det Ă€r brandövning och för det andra tror jag knappast det Ă€r nĂ„gon större sĂ€kerhetsrisk att betrĂ€da grĂ€smattan utanför med mockasiner. Men jag har Ă€nnu inte tagit strid om skorna. Det Ă€r precis som alla Ă€ndlösa debatter men har med sitt barn: man fĂ„r vĂ€lja sina strider. Det kanske inte gör sĂ„ mycket om M vill ha sin pyjamaströja pĂ„ sig pĂ„ dagis, men han FÅR faktiskt inte gĂ„ utan mössa nĂ€r det Ă€r noll-gradigt utomhus.

Ibland Ă€r jag orolig för att de inte lĂ€r ut rĂ€tt saker pĂ„ dagis. Och dĂ„ menar jag inte A,B,C och rĂ€kna till fem utan pedagogiken och hur man fostrar barnen vad gĂ€ller social interaktion. Till exampel det dĂ€r med att puttas och slĂ„ss. Kompisen P berĂ€ttar att pĂ„ hennes dotters dagis sĂ„ lĂ€r de barnen att sĂ€ga ifrĂ„n ifall nĂ„gon puttar dem eller slĂ„ss: ”gör inte sĂ„â€ eller ”sluta” eller ”det gör ont”. Man bemyndigar sĂ„ledes barnen, ger dem makten att sĂ€ga ifrĂ„n. Tanken Ă€r att det barn som puttas ellers slĂ„ss kommer att ge med sig nĂ€r ”offret” sĂ€ger ifrĂ„n. PĂ„ M’s dagis tycker jag inte de ingriper tillrĂ€ckligt mycket. Om nĂ„gon gör nĂ„got dumt sĂ€ger de ofta ”No, that is NOT OK” men jag tycker inte alltid det rĂ€cker. Till saken hör att M under en period knuffades vĂ€ldigt mycket. Ibland hĂ€nde det att han bet (nĂ€r han hade tĂ€nder pĂ„ gĂ„ng). Det kĂ€ndes som han inte visste hur han skulle uttrycka sig (sprĂ„ket hade inte kommit sĂ„ lĂ„ngt) och dĂ„ tog sig frustrationen fysiska uttryck. Gud vad orolig jag var. Var det mitt fel? Var jag för irriterad? Varför var han sĂ„ vĂ„ldsam? Trivdes han inte pĂ„ dagis? Gjorde de fel pĂ„ dagis? Skulle vi byta dagis? Sen efter en tid slutade M att vara vĂ„ldsam och nu Ă€r det mycket bĂ€ttre. Visst hĂ€nder det fortfarande att han tar till vĂ„ld, som vĂ€l mĂ„nga tvĂ„-Ă„ringar gör, och visst flyger det saker i luften ibland, men det Ă€r inte alls lika ofta som förut. Jag tycker fortfarande att lĂ€rarna kunde göra mer. Och kanske kommer det alltid att vara sĂ„: kommer man nĂ„gonsin att vara helt trygg i förvissningen att nĂ„gon tar bĂ€sta hand om sitt barn?
Kategori : Karins Blogg | Postad Av : admin | Kommentarer[442] | Ćterspćrning [0]
 
1
Oct 2006 November 2006 Dec 2006
S M T O T F L
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30   
Kategorier
Karins Blogg[133]
Senast
Daddy loves his work
Dorian Grays portrÀtt
I vÀntans tider och sen de dÀr första helvetiska veckorna..
JÀmstÀlldhet och baseboll-pappor
Springbreak - what break?
En mammas stilla undran
En mammas sjÀlvplÄgeri
Problemet stavas B-O-Y
Jack Bauer och whiskey i var kvinnas hand
BacillskrÀck och perfect storm
Arkiv
September 2007[9]
Augusti 2007[10]
July 2007[10]
Juni 2007[12]
Maj 2007[14]
April 2007[11]
Mars 2007[14]
Februari 2007[8]
Januari 2007[12]
December 2006[10]
November 2006[11]
Oktober 2006[13]
Användar Lista
admin[134]
Sök
Syndication
Template theme : aura
Powered by myBloggie Copyright © 2004 2006
-- myWebland --